Aftonbladet – 7 januari 1839, sida 3

POETERNA. Förunderliga äro vi poeter, Et musikaliskt folk. Med skäl det heter, Att vi ha snille. Obeskrifligt ömma Vi spela lutha hela dan och drömma; Och ljusa dagen se vi midt i natten, — Och i vär hydda finns knappt bröd och vatten. (Insändt.) Förunderliga äro vi poeter, Ett genomskinligt folk, liksom af ether. Förgålfves äflas vi att blifva täta; Apollofadren ger så knappt att äta; Ty skalder tål han ej med magar tunga: På nykter mage hör han helst oss sjunga. Förunderliga äro vi poeter. Mot molnen sträfva vi liksom raketer; Och under flygten mellan dem och jorden, Då är vår själ en klangrik harpa vorden;