Aftonbladet – 27 december 1838, sida 2

ta går tolkade vid min ankomst, och som Ni ådagalagt vid hvarje föregåenhe tillfälle. Som organ för edra medborgare, framställen J bilden af en municipalstyrelse, som fullkomligt känner innevånarnes tänkesätt och J hafven njutit tillfredsställelsen af dessas lifliga glädjerop, att erfara det gensvar, som mötte de ord, hvilka stadens borgmästare uttalade, omgifven af hulvudstadens befolkning. I egenskap af denna stads utvalda representanter, lyckönsken J mig i dag, att min framskridna ålder tillåtit mig begifva mig till ett trofast folk, och att jag, då jag följde mitt hjertas böjelse, tilllika uppfyllt en konstitutionell pligt. Denna har jag alltid mera ansett som en lycka, än som en förbindelse. Ingen personlig uppoffring är för stor för den furste, som älskar sitt folk, i synnerhet när hans tankar och handlingar endast hafva till föremål att bringa det helas väl i ölverensstämmelse med individer nas. I mer än ett fjerdedels århundrade har jag bedömt Norrmannens tänkesätt efter mina egna. Jag upprepar nu, hvad jag vid flera föregående tillfälien yttrat. Norrmannens individuella friheter och rättigheter äro mig dyrbara; men denna frihetskänsla bör icke allenast kunna bestå, utan äfven förenas med kärlek till fäåderneslandet. Den förra leder ofta till misstag; hon nedbryter och har sällan kraft och sans att ensam verka till det helas väl, hvaremot den sednare, under det den håller enthusiasmen inom sina gränser, mildrar de vilifarelser, som eljest lätteligen kunna uppkomma. Nationerna fortfara, medan individerna försvinna. Norges historia erbjuder sköna forntids-minnen. Dess närvarande ställning såsom sjelfständigt Konungarike lofvar det en lycklig lott bland Europas sjelfständiga nationer. Under en Konung, förenadt med det Svenska brödrafolket, har Norge ingen ting att frukta. Lagarne om förmän och representanter, som jag sanktionerat, hafva länge varit föremål för mina tankar öfver det borgerliga samfundets förhållanden. Jag har alltid trott, att när kommunerna sysselsatte sig med sina enskildta angelägenheter, skulle en regering, som då obehindradt kunde följa de vigtigare financicila, legislativa, administrativa och politiska ärenderna, med mera fördel kunna verka för det rike, hon styrer, än när hon måste ingå i enskildtheter, mot hvilka erfarenhet, kraft och kunskaper ofta stranda. Det är mig särdeles angenämt att finna, det Christianias innevänare ännu med lika erkänsla minnas, hvad jag uträttat för deras bästa. När jag bedömmer denna efter de varma önskningar för stadens väl, för dess offentliga inrättningars framgång, för allmänna ordningen och för dess innevänares lycka, som jag alltid hyst och alltid skall hysa, så tror jag mig kunna tillegna mig den. Mina bemödanden 1 detta hänseende hafva likväl hittills icke fullkomligt svarat till mina önskningar. Icke destomindre har hufvudstadens befolkning, under de sista 25 ären, mera än fördubblat sig, och utsigterna till dess förkofran äro sådana, att vi med trygghet kunna motse framtiden, Vi skola samfäldt sysselsätta oss med de förbättringar, hvartill regeringens medverkan behölves. Motltagen, Mine Herrar, försäkran om min Konglica nåd och hevåcenhet)