Aftonbladet – 27 december 1838, sida 2

Mottagen, Mine Herrar, försäkran om min Kongliga nåd och bevågenhet? Ånn ER DA anennnnt Utdrag af ett bref från Småland af den 4 December. — — — — Trött efter flera dagars resa, anlände jag till Jönköping eftermiddagen den 4 December, och beslöt att hvila der öfver natten; af en händelse fick jag veta, att Oscarsdag.n skulle firas med bal och att hela Hofrätten skulle upp. — Lyckligtvis hade jag min uniform med mig, och dristade mig derföre upp på balen. Vid inträdet i salen bländades jag af en temligen briljant upplysning af Hofrättspersonalen i full uniform, — värjan och de stora silfversporrarne icke förgätandes, hvilka rätt tokroligt stucko al emot Kavallerieotficerarnes små, knappt synliga klacksporrar 0. s. Y. Mera fick jag ej tid att beskåda, ty nu framträdde Hr Landshöfdingen med fasta steg, blicken fästad på salongens medelpunkt, fattade glaset, och med höjd stämma yttrade ungefär följande: M. Hrr! Denna dag bär ett namn, som uppväcker vördnad och tacksamhet i våra hjertan. — Inom fäderneslandet fortgår en strid. — Den föres icke med blanka vapen, utan med pennan och under en sanslös bitterhet å de anfallandes sida; men Svenska folket bär freden i sitt vapen, och tacksamheten i sina hjertan. Vi kunne icke annat än hysa tacksamhet mot Försynen och ett älskadt Konungahus. Måtte Gud bevara vår älskade Kronprins, Dess höga anförvandter samt fäderneslandet! Med dessa önskningar får jag föreslå en underdånig skålför H. K. H. Kronprinsen!— Skålen dracks allmänt, men sjelfva talet hade blifvit åhördt med så spänd uppmärksamhet, och gjorde en sådan effekt för ögonblicket, att de vid sådana tillfällen vanliga hurraropen uteblefvo. En och annan började genast kommentera innehållet, undrande om Hr Landshöfdingen skulle föredraga ett inbördes krig med blanka vapen framför en strid med pennan? Likaledes förstod man ej hvad som mentes dermed, att Svenska folket bär freden i sitt vapen. Detta är ju tre kronor; och sådana hafva hittills icke egentligen varit ansedda såsom symboler af freden, hvilken plägar betecknas af ett sädesax, ett olive-berg eller något dylikt. Detta fann man ytterligare, då en person med kunglig fullmakt på fickan tog upp denna, för att betrakta riksvapnet i sigillet, på hvilket Lejonen visade både klor och tänder. Slutligen kom man lock öfverens, att det omtvistade uttrycket endast hade varit en poetisk bild, och att för öfrigt en Landshöfding icke är förbunden att känna retoikens lagar, som icke hafra någon omedelbar genenskap med den ekonomiska lagstiftningen. : Åtskilliga afide företrädesvis devuerade landsortsbladen, som nu en tid haft fullt upp att söra, för att undfägna sina läsare med eftertryck af de famösa Palmbladska dikterna, ansående sommarens händelser i hufvudstaden, hafva, sedan det blifvit slut med detta foder, fått en ny, herrlig skörd uti Friherrn Palmstjernas tal i Norrköping, hvilket de nu hafva uppdrag att i möjligaste måtto kringföra, och hvilket, sombekänträr, bland andra goda saker, inneKölly att folketsickeFEgilvit tidningar