Aftonbladet – 7 december 1838, sida 2

VV Utgifvaren af tidningen Samlaren har reda för någon tid sedan till oss insändt en ling re I klamation för Samlarens räkning emot en i det I ta blad gjord avmärkning öfver den smala 4 -desn, som åtskilliga tidningar och deribland äf ven Samlaren hade visat genom framdragand jur en äldre årgång af Aftonbladet utaf ett kor Iyttrande om Judarnes anspråk på rättighet at (få vära sig i borgerliga yrken, såsom bevis pi sedermera ådagalagd irkonseqvens i samma frå. j82 Den mala fidesn, vi förebrådde åtskilligs jaf kollegerna i landsorten, bestod deri, att flere af dem aftryckt Samlarens vppsats, utan at med ett ord nämna depnlvederläggaing, hvarigenom vi bevisade, att någon inkonseqvens emellan dessa yttrander ej funnes. För att ej göra 035 skyldiga till anklagelse för någon stympning, vilje vi här meddela SamlareRed:s skrif in extenso: Till Redaktionen af Aftonbladet: Sedan Tit, i sitt blad försökt på vår bekostnad gllva sig utssende ef ett vira on serdeles vän at äligheten, sahållo vi, att Tit, för att äfven i vark och gerning gifva ett prof derpå, måtte meddela sitt putlicum efterföljande lilla specioa facti, på det läsaon måtto sjosf kommas i tillfällo att deraf bedöma, hvilken af oss gjort sig förtjont att beskyllas för oärlighet, I vårt blid för den 22 sistlidno September reproducerade vi en artikel nr Altombladet af dea 44 Novembor 1035, som efter vår och, som vi till och mod våga tro, hwvrjo oväldig lisiros öfvertygolse, står i rak strid emot den opision, Aftonbladet sökt väcka och underhålla emot den af Regeringen nyligen vidtagna, men sedermera, efter allmänt yttrad önskan, modifieredo såkallade Jude-omancipationenn. Aftonbladet bostriddo denna vår öfvertygelse, uti en lång ertikel, på hvilken vi den 114 Oktober svarade, genom fremläggandet af de :käl, på hvilka vi grunda vår ävnu fastståenda, objectiva äfvertygelse, hvilken Aitozblsdet sodan icke ailenast icke sökte vaderlägga, utin ock under den 27 Okt. unfört, såsom bevis på mala fides, ellsr motsatzon at ärligt spel, som eet nbeständigt rönt ifrån de 2å kallade goda tidningarnes sida, att åtskilliga af deossi doss xojloger, (hvarnibland Samlaren äfvsa nämnes) i ändamål att visa on ninkonscqvens i Aftonbladets åsigter förr och nu, af,tryckt en irgresg till en utländsk artikel i Afton-) bladet för några år sedan, innefsttande några reflexionner om Judarnes borgerliga frihat, men deromot icke ,med ett ord omnämnt den tydliga bevisning Afton. bladet genast frambragte, att hvad Aftonblidat so,dermora yttrat i Judefsågen, icke på någet sätt stod i strid med bemäldoe ingress Då de facta vi nu anfört omöjligt kunna bestridas, öiverlemne vi med trygghet åt läsaren att afgöra, hvi!ktn i denana fråga haudlat oärligt, och vi icke al. lena2t uppmane, uta till och med trot:e Aftonbladet, att vara i stånd framdrsga något enda varkligt exempel derpå, såvida Aftonbladet icke derti!l vill rakna den förhärdade envishet. hvarmed vi olärryckit stridt för Monarkiska samhills-principon2 upprätthållande, för våra grundligars ofterlefnad såväl sf folket som styrelsen, och för lagbunden fribat, Afven i sådava fall, då vi sldrig torde kunna ölver:ygas Om att hafva misstagit esr, vågo vi endast batrida, mon för ingsn del fördöma, andras deremot tädende öfvertygeise, och vilje uppriktigt erkänna åra misstag och törvillelser, då vi blifva derem öfrorbevista. Vi söka dorföre alltid vara på vår vakt, tt vi icke måtte drifva en sats för ett få rätt, utan Rdast för dot vi tro oss, efter vår objektiva insigt f sckon, hafva rätt, och undfly all advokatyr, sem ifver ett f:gert sken åt hved vi oj inom oss gille. Icke allunsst samvete och heder, utan ock klokhaon uppmana oss härtill! Vi äro inom oss förvissida, tt den, som icke i sådana samvotstrågor, som röra äderneslindets väl, gör sig kär d för hvad äfven Afonbladet måste mena med ,ärligt spel, skall förr ller sodnire förlora alla rättänkardes förtroonde, och visstros äfvon i det, zom skulle gillas, om man icke uktade för något derunder liggande bedrägeri. Vår oföränderliga, på vår religion och erfarenhet rundade, tro är såledos, att ett välförtjont förakt en ång måste blifva hvarjo skrymtares lön, — och af mma förakt förklare vi ock högtidligt oss förtjente en stund, vi göre något försök att under en litsad lighet yrka eller företsga något, som vi inse stå i Li