Aftonbladet – 7 december 1838, sida 2

Me eo: BD NMNIILUT CM 5) Då vi erhöllo denna reklamation, saknade vi tillgång till det deri omförmälde x.:ret af Samlaren för den 11 Okt, Vi hafve sedermera på begäran erhållit det frän Herr Assessor Ekmarck, och deri funnit, hvad det ifrågavarunde ämnet betrsffar, följande stycke: Vi hafva varkligen gjort Aftonbladet orätt. Vi nämnde i vår uppsats om Judo Emeancipstionen, att Aftonbladet nyligsn yttrat motsatta åsigter till dem, -jsamma blad framsctällt för tro år sodan, Detta är i 1j:å måtto ovigtigt, som Aftonblidet ej ytt at på skäl löch principer grundade åsigter, hvsrken 4835eller f838, utan vid båda tidpunkterna sökt bosarbeta massans passioner, eller sympathiernav, som det heter, ur den synpunkt, som för Aftonbladet synts hverje gång nyttigast i dess intressen, Vi hade således bort säga: Aftoabladet retade år 1835 missen emot I Regeringen, emedan Jvdsemancipation ännu icke var tl afgjord, och retar år 1828 massan emot Regeringen, Jemedan denna fråga är afgjordo, På detta sätt uppi ställd, lärer vår anmärkning icke kanna bestridis, och vår förseslse var, stt t:la om principsr mad en tidning, som aldrig egt några och väl aldrig kommer att ega andra, än dem, att söka locka 1tilsi: så månil ga prenumeranter som möjligt. p Eller kan rågon dödlig i Sverge änau säg, om I Aftonbladet gillat eller ogillat Judsemancipationen? Ar icke hvarje yttrande i frågan alltid så ställdt, att I det bör locka köparo till bladet bland dem, som beI strida denna åtgärd, utan att förlora de prenumeranjter, som gilla den? Man beundrar Räfvons slughet, .jsom eiltid har tvänne utgångar från sin kula; men Ihvad är denna fintlighet emot den, att ega, der så I behöfves, hundrade sätt att tolka sina ord, alla lika goda? — — — Denna förvrängning, utan att upplaga innehållet af vår artikel, är således den rättvisa, som Samlaren skall hafva gjort ocs, och på grund hvaraf han vågar komma fram och tala om predalighetens öppna visin och det förakt, af hvilket han högtidligt förklarar sig förijent den stund, då han kunde beträdas med oärligt spel, m. m. Det gör oss ondt, att den storordiga ton, hvari He Åssessor Ekmarck här uppträdt, tvinger oss gå litet närmare iu i undersökning om Samlarens beprisade v,irlighetn. Genom en besynnerlig ödets skickelse har Hr Assessoren sjelf härtill räckt oss materialierna just med samma dokument, på hvilket han stöder sin jemmerklagan. Uti samma nummer af dea 11 Okt, dår han påsiår sig hafva upptagit Aitonbladets artikel om judeemancipationen (på sitt läsaren nyss sett) förekomma nemligen på främsta sidan trenne serskilda landsortsnyheter angående smärre rabulisterier. Hvaje af dessa notiser har Samlaren efier slutet sjelf kryddat med tillägg inom parenthes af följande med eitaiionstecken försedda mening: Äling, kling, ping, ping, kom bruket blott i sving blef kanske bra allting! Aftonblaindet.n Hvem skulle väl af denna citation kunna tro annat än att nyssnämnda uttryck voro Aftonbla. dets, som trenne gånger i samma blad derför blifvit eiteradt! Det är dock allmänt bekant, att nämnde refräng tillhörde verser, hvilka förekomma i en samling poesier, som kallas tryckfrihetskarpan, hvars författare icke har den minsta gemenskap med Aftonbladets redaktion. Ett gifvet och obestridiigt faktum är således, att Samlarea med redligbetens öppna visir och blanka vapen, här gjost en falsk citation, och gezom dess upprepande trenne gånger i samma rummer till fulio ådagalagt, att den icke skett tillfslligtvis, utan med afsigt och beräkning att derigenom tillägga os3 en syftniog mot hvilken vi tillräakligt förklarst oss, för att ej på grund af Samlarens anklagelse behöfva ;erskildt protestera mot densammas Efter ett sådant handlingssätt å Samlarens sila är all vidare strid i den anhängiga tvistefrågan emellan oss och Samlaren öfverflödig, likasom la vidare kommentarier öfver Assessor Eknarcks klagovisa. Ingen kunde besirida oss ättigheten, att kasta tillbaka på denne man hea tyngden af hans egna oförskämda tillmälen, ch anklaga houom att hafva handlat af argt ppsåt, samt emot bättre vetande. Men detta nse vi hvarken löna mödan, eiler i det hela ara riktigt. Hr Assessor Ekmarck tyckes likza essa karakterer, hvilkas ntro är så blind, att förnuft, förstånd ochvettr, när de råka i strid ermed, ialla måste vika, och de tydligaste fakta örnekas, och hvilkas menniskokärlek är så faatiskt öfrersvinnelig, att de, likt svärmare uner medeltiden, med uppbyggelse kunna se dem, mm tvifla nå derag dogmer. stekag nå hålet hlott