Aftonbladet – 26 november 1838, sida 2

EN STUDERKAMMAÅRE I UPSALA. (Fragmeater af ett outgifvet, om några dagar utkommande atbete, med titel: Det Svensta Studentlifvet.) I I Klockan hade nyss slagit fem i kyrkotornet, I hvilket hvar och ea kande höra, som redan gatt med sömnen i ögonen och boken i hanIden, eller klädde sig framför ea sprakande eldI brasa, då en mansperson gick in på en gård i dem mera högläsdia trakten af staden t, Med säkra steg vandrade ban oaktadt mörkret ugpför en brant och trång tr:ppa, latsade sig in ett koetor för att bemta ved, och stannade flämtande vid ea kammardörr. Mannen, som var exa brandvakt — vi kunna gerca säga det på förband, ty så smart bam tändt upp ljus, skall lägmen ändå känna igen honom på den blåa rockem och de för detta blanka kaapparna — trädde genast in, samt kastade från sig sitt vedlass; och likeom man i lekar ofta söker upp saker efter musik, så trefvade han kring kakelugnen efter elddonen, under ackompagnement af gäspuingar, hesteingar, m. m. Om en minut brann ljuset i staken och kastade sitt sken kring en af lärdomens många boningar, och snart uppflemmade en glad brasa, som sprakade och värmde. A herra:ne vakna nu!v frågade brandvakten. nJan, svarade eu persoa från en liggsoffa, i det han gjorde sig redo att stiga opp. Skall jag gå in ech väcka g-mla herrn?v fråbrandvakten. vÅh nej, det är enödigtn, svarade en röst en säng, tan kan gerna sofva.n Brandtvakten gick, och den förstnämnde personen började kläda sig. Han var sjutton år gammal; han hade ej någon herkulisk kropps byggvad, uter att derföre synas hvarken sjuklig eller förslappad. Hans ansigte var hvarken fult e!ler vackert, men i högsta grad uttrycksfolt. Hans blickar återspeglade troget de ständiga vexlingerne af tankar och känsler i hans inre, och ett satiriskt leende sväfvade ofta öfver munnen, visst icke nu, då han var så godt som ensam, men så mycket oftare framdeles, då vi 68 honom nppträda bland menniskor. Den natu:liga liflighetea visade sig i allt hvad han gjordes Klädsela upptog j ling tid. Han tycktes ej fråga efter huru ham kostymerade sig, blott det giek fort, och derföre se vi henom snart fullkom igt utrustad i toflor och nattrock, samt med em klassisk författare i handen. snNu går jag in och väcker herr Slampu, sade han till den liggande personen. j