Aftonbladet – 26 november 1838, sida 2

SUR OCh rolg morgonsomn. Liter nagra Uummar öppnades dörren och en kärring kom in med tvenne kaffekoppar, ett soekerskrin oeh en gräddsnipa, allesammans uppradade på en söndrig thebrieka; då vaknade Axel, flög upp som en raket och började kläda sig. Vi kunna således visa läseren vår snira bjelte, framträdande för sitt publikum i oskyldigbetens drägt. Axel var ett år äldre än Wilhelm, men hade en för sina år ovanligt stark kroppsbyggnad, som, förenad med en smidig vext, gaf honom ett behagligt yttre. Hans ansigte uttryekte helsa och liflighet; det lockiga håret, de bruna ögonerm, den friska hyn, samt framför allt den bugliga örnnäsan, väekte antingen estetiskt välbebag eller ljufva förhoppningar hos hans beundrare inom det täcka könet. Inom mågra minvuter var också han klädd ech, ehuru blott i sin neglige, kunde man likväl se, att klädseln var, hvad han minst negligerade här i verlden, och naturen tycktes bafva bestämt honom till en elegant. Vi vända oss au till den tredje bjefiten, som, efter att hafva tömt sim kaffekopp, kom ut ur ett annat rum, Det var de begge ynglingarnes informator, Peter Slamm, ett namn hvilket allmänheten ansåg profetiskt, såsom förebådande den tur, med hvilken han komme att spela i det stora whist a la guerre. som vi vars ligtvis benämna det praktiska fifvet. Hain var blek, lång och mager, samt giek alltid med glasögon, hvilka han ej en gång em nätterna lade ifrån sig, på det ej hans närsynthet, vare sig att han sof eller vakade, skulle hindra henom att skåda sina egaa drömmar eller se tig omkrig i ideernas verld, uti bvilken han dock, oaktadt dessa artificiella djupsinnighetsorganer, ej gjorde några särdeles djupa upptäckter. Han såg alltid nedåt, liksom ham på golfvet velat upptäeka det absoluta urväseadet. Han rökte ej tobak, men snusade så mycket mera, sällan ur dosa, mea merändels ur strut. Utom sidapa personer, som han ansåg för lärda eller till en viss grad spiritualiserade, talade han aldrig med andra än gammalt folk och sina diseiplar, och om ham någongång blef tillspord af amdra, så gaf han merändels eu kärft och kort svar, samt aflägsvade sig med em vaggniog på kroppen, en knyekning på hulvudet eller någon anvan skef åtbörd, en mimik, som ofta uttrycker den inbillska vishetens förakt för den förmenta okunnigheten: Hans värde som vetenskapsman och tänkare lemna vi tills vidare; föstom oss nu blott vid hans värde som informator. Major Lsjonverona ansågs allmänt som en förmögen karl, ehuru han var inveeklad i vidlyftiga aftirer. Han hade gift sig racd ett vackert, men fattigt fruntimmer, som skäakte honom en son, Axel. Han bodde på sia egendom i sös dra Sverige, och emedar tillgåogarne voras ymniga, var hen alltid eu artig och frikostig värd. Den lille Axel var föräldrarnes ögonsten, fiek allt, hvad han ville, berömdes alläd för främmande, bide för sin qviekhet och sin beskedli het; det förra kunde väl vara sannt; men det sednare var mera tvifvel underkastadt, ty esomoftast inlupo klagomål från betjeningen öfver de talrika pojkstreck, lilla herrn tog sig den friheten att utäfva. Wilhelm Gyllenerantz var en afligsen slägtioge till majoren och bade redan i barndomen förlorat sina föräldrar, som efterlemnade åt honom en förmögenbet, hvilken ej var betydlig, men dock fullkomligt tillräcklig att gifva honom en vårdad uppfostran. Majoren blef den unga gossens förmyndare och upptog honom i sitt hus såsom lekkamrat åt sin son. Snart röjde sig dock, att de b-gge gossarne föga passade för hvarandra. Axel var jemt i rörelse, ville jemt göra odygd; Wilhelm var väl också till en viss grad anbängare al rörelsepartiet; han vägrade aldrig, då det var frågan om att segla, rida, åka i hö m. m.; men till oförvägna och halsbrytande företsg, hvilka Axel esomoftast föreslog, sade han nej. Då sysselsatte han sig mest med att läsa romaner eller att kopiera litografier och trädsnittsritningar. Vid 13 års ålder skiekades Wilkelm, åt hvilken man redan bestämt en lärdare uppfostran, till gymnasium i staden L—, mena tillbringade merän dels ferierna hos sin förmyndare. När Wilhelm lemnade gymnasium oeh reste till akademien, för attbli student, åtföljdes han af Axel och Peter Slamm, som åtagit sig de begge piltarnes handledning. Wilhelm hade visserligeen läst under den tid han var ovwmnasist;