Aftonbladet – 22 november 1838, sida 2

APA VFVRYAJ MV Ae TV 96 Ses te ve ki FAASET SASMERTITS VV misstankar, hade Erie Eriesson dervid omtalat att hans sagesman, en torpare vid namn Jo; försson, hvilken varit med vid likets afklidan de, hört någonting hårdt dervid nedfalia på golf vet, som Jon Ersson tyckte likna en kula; me dea dödes broder, Matts Pehrsson, som äfve varit tillstädes, hade genast upptagit detta oc gömt det hos sig, samt yttrat, ast det bara vor en knapp. Hans Pehrssons skjorta, hvilken va rit mycket blodig, hade jemväl blifvit af Matt genast kastad på elden. Dessa omständigheter gålvo Kyrkoherden Nord .linder anledning att skicka till Länsmannen Ro. LI ,sell, om anmodan att genast anställa undersök ining om Hans Peh.ssons dödssätt. Länsman inenbegal sig då den 16 derpåföljde till Han iPehrssocs hemvist, hvarest han endast träffad I Matts Pebrssons hustru, Kjerstin Jonsdotter, oel svärmoder, Margaretha Persdotter, som förne kade all känaedom om förbållsndet. Länsmannen tillsade likväl, att begrafningen skulle inställas. — Perefier anmälde han förbållandet ho Konungens befallningshafvande, som förordnade om lökarebesigtuing. Denna hölls den 30 Deeember af Provingiailäkaren Hr Doktor Almqvist, som attesterade, att Hans Persson af ett bakifrår på nära håll aflossad: skott ljutit döden; att ku lan, som gått i sned riktning genom kroppen genomborrat lungorna och lefvern, samt att e annan person tillfogat Hans Persson denna ovilkorligt dödande skada. Vid besigtningen vore både Matts och hans hustru, Kjerstin, den dödes erka, Margaretha, och en vid namn Lar Larsson, i Lillbodarze, tillstädes. Båda qvinnorna hade röjt mycken, men karlarna föga oro Alla hade biträdt vid likets handterande. Dessa omständigheter funnos så graverande mo Matts Persson, att han inmanades i häkte. Sedermera förfogade sig Landsfiskalen, Vieehäradshöfdingen Bollin, till sterbbuset, för att undersöka förhåliandet. Matts Perssons hustru och svärmoder nekade i början, men bekände innan kort, under myesken ånger, att de visste Matts Persson vara brodrens baneman. Sedar Kjerstin på begäran fått i ensamhet tala med sin man, erkände äfven denne omsider, att han ihjelskjutit brodren; dervid han fått låna bössa af Torparen Lars Larsson, som tillika biträdi Matts med laddningen oeh blifvit underrättad om utgången. I f-lje häraf togos, utom Matts Persson, äfven hans hustru, den mördades hustru och Lars Larsson jemte dennes hustru, Ceeilia Eriesdotter, som vid likets tvättning biträdt och sett skadorne å kroppen, men förtegat detsamma, i fängsligt förvar. En annan hustru, Brita Jonsdotter, hade ock varit närvarande vid berörde tvättning, men blef ieke arresterad. Vi gå nu, att i ett sammandrag, uppfattadt efter den anklagades bekännelser och witinenas utsagor, närmare redogöra för de högst ovanliga omständigheter, som föranledt och inträffat vid detta mord. Hans Persson och Matts Persson Mareh voro tvenne bröder, den förre född den 26 Avgusti 1796, och den sednare den 28 Juli 1807, samt söner till soldatea Per March, hvilken stupade i 1808 års krig. Begge bräderne tjenade såsom bonddrängar, och Hans kom år 1826 i tjenst hos enkaa Margaretha Pehrsdoiter i Fiskviks Liliboderne i Bergsjö !soeken. Hon var född den 23 Januari 1778, och ägde, efter sin aflidne man, Jona Persson, i Fiskvik, tvenne lefvande barn, ex son och en dotter, förbemiälda Kjerstin Jonsdotter, född den 18 Maj 1812. Sedan Hans ett år varit i tjenst hos henne, gifte bon sig vid 49 års ålder med honom år 1827. Hans var då 31 år geminal. De lefde en tid i emighet och samdrägt, men efter några års förlopp förbyttes Hans Perssons ömhet emot nustrun allt mer och mer uti kallsinnighet, som sluibgen öfvergick till misshandlingar, oftast ander den oförtjenta förebråelsea, att hustrun, om med tilltagande år förlorade sin arbetsför någa, ej vore nog hushillsaktig och flitig, utan onödigtvis bortskänkte mat m. m. oeh åt andra fverleranade förrättning si göromål, hvilka hon jelf bordt verkställa. Sedan Hans Perssons tjufdotter, nyssbemälda Kjerstin, växt upp oeh lifvit äldre, började Mans, uvgefär vid medlet f år 1832, blifva mildare till lygnet. Hans erssons omgifaing började snart fiana orsaken ll denna lika oväntade som hastiga förändring; y så väl husirun som flere andre personer hade vart att Hane fattat am henttelin ärahot fn