damåicet, hvartillden skulle gyttjas, begrep Lars, i soma vissis att Hans då låg i skogen och kolade, ! att Maits ämrade ibjelskjuta brodren, och iillkännagaf derför ytterligare sin fruktan, att det valdrig sisge val för Mattson, ty hans brott kunde uppdsgas; men som Matts, ieke aktande dessa förestöl!ningar, enträget förnyade sin berörde begiran, lemnade Lars bösssn åt Matts, gaf honom hagel och kula och underrättade honom om sättet att ladda bössan. Matts begaf sig derefter hem med bössan, hvilken han j sorgfälligt dolde för sin svärmor och hustrun, för hvilken Matts likval omtalsde sitt förebaf vande, då hon under de ifrigaste böner bemödade sig att hindra företaget, hvaraf hon fruktade följderna för Metis. Dei oaktadt gick Matts en en dag klockan 11 om aftonen till skogen, hverest brodren, 1-4 mil ifrån torpet, var sys-! selsatt med att kola. Matts närmade sig kolmilav, då han fisk höra att brodren, hvilken han hoppets träffa ione uti den så kallade kolkojan, hostade ute på milan, bvaraf Matts blef då så förskräckt, att han den gåvgen afstod ifrån företaget och återvände hem. Hen berättage genast för sin hustru det misslyckade försöket, hvaröfver hon, som af oro ej kunnat gå till sängs, visade mycken glädje. Han återstäilde bössan rill Lars Larsson och underrättade honom äfven om utgången, hvilken j Lars Larsson under förtäljande af Matts Persons ohyggliga företag, anförtrodde sin bhusiru, Ceeilia Eriksdotter, hvilken, förskräckt deröfver, varnade sin man, att för framtiden för ,Guds skulls! ej låna ut bössan nwtill slikt. Derefter föreföll emellan alla de nämnde personerne under en låovg tid icke något samtal angående detta ohyggliga ämne. För att vin: na mera lugn och förändring i sitt bearöfliga bhbusliga lif, yppade Matts sin föresats, att med sim hustru dytta ifrån brodera, och träffade i sådant ändamål öfverenskormmelse med bonden Hans Sjö i Gumsäter ait få hyra ett honom tillbörigt soldathus i Lill-Bodarna Mean Dans hade häröfver biifvit så vred, ast han hotat ait taga litvet af Maits, samt yttrat, natt Matts och Kjerstin ändå iate kunde flytta, dit ban ej nådde cem., Dels dessa hoteiser, dels å andra sidan Hauss löfte, att till Mattis afirida torpet, hvarigezom Matts hoppades komma uti en mera oberoeude ställving och bättre kunna 1jåda öfver brodern, förmadde Matts ait stadna qvar. Emot utfästande af vanlig: så kolladt födmål till Hans, emottog älven M.tts tospet om hösten år 1837. Det olyekliga förhållandet förändrade sig dock iogalunda. Matts kunde ej tillvinna sig något större iuflysande på sin bror, som aldrig upphörde, : I — —— .X ( Kb vid hvasje läglhgt tillfälle förfölja sin svägerska l med sin oanständiga efterhängsenbet, samt fortsor ati, oftare än förut, emot sin egen hustru! utfara i våld oeh grofheter. Såsom prof pål det sedusre anföres bland anmvat, att ham, några ! aagar före sia död, då Margwaha en gång bedt henem uppskjuta det tillämnade kolvingiarbetet tills efter jul, svarat, att han j kunde det, emedan han efter kolningena ämnausv slagta, och när hustrun frågat honom, hvad han då hade at: elsgta, med vrede svarat: Dig. En auvan gång hsde han, i tredesmod deröfver, ste Margaretba sax undon en bränvinsflaska i ett skåp, uti Kjerstins närvaro svängt en stor knif, under yttrande, ati han skulle skars balsen at Margareiba. Med ett ord, aet gick så långt, av Matts ånyo kom på den trnkan, att endast brodrens död kunde återställa freden i hans hus, och med allvar beslöt att verkställa sitt forut fattade, men fråaträdda berlut att undznrödja denne. Tisdagen den 5 December på morgonen skulle fans begifva sig till skogen på kolningsar bete. Uader det han å: frukost, förfogade sig Matte tili Lars Larsson, och begärde att få låva bössan. Fastän Matts ej heller depna gången närmare utlät sig om ändamålet härmed, förziod Mars af föregående samtal och ef ett vttryck: i dag skall farn — så kailote Metis brodera — resa till milann, att bössan skulle anvsndas emot Haas, hvarföre Lars i början nekade utiåna bössan, och ytterligare varnade Matts, sigande flora fånger: pDet går aldrig väl för dig, gossen Men då Matta vidhöll sia föresats, nader förklarande, ati nom hin ock måste gå til Söderbamn, skulle hen ha hössan, så par fars med sig och lärde Matts, på hans eutäagoa begäran, 2tt ladda och handtera skjutgevir. — LURADE SUNET VOR SRREPADDKSADOR IRAS PE