lispund qvieksilfver); resten hade 15dagar före inrenteringen, således omkring 4 år efter nedsmältoingen, blifvit i banken insatt, just ieke för stat:verkets, utan för Olverdirektörsembetets egen iäkving. Naturligtvis kunde de å Bergskollegii vögnar närvaraode inventeringsmänaen ieke godkänna, hvarkeu att nedsmältoingen skett, än mindre att ÖfverDirextören behållit pengarne i sin fick:, uten att derför debitera sig i räkemskaperna, cl ler att han för dem inköpt saker, som koatrollverket icke hehöfde, eller sent omsider insvatt en del för sin egen disposition i banken. De ausågo fastmer till en början, att ifrågavarande beloppet borde sågom statsmedel i banken insättas för räntekammarens räkning, om hvilket de förmodade, att Kollegium ville lita sig angsläget vara alt draga försorg, för att låta attester deröfver komma statskontoret tilbanda, sedan aflemnandet in speeie af de utan kollegi vetskap förskingrade vedermilena ieke mer kund2 äga rum. Denna åtgärd har Hr A., förmodligen för ait, om möjligt vore, förekomma följderna af förskingringen, sökt sjelf verkställa, och sättet dervis är icke mindre märkvärdigt. Han har nomligen, uti ca ingifven skrift, underrättat Bergskoliegium derom, att han öfverfört de för möbelna och qvieksilfret gjorde utbetalningarne på konrtrolikontorets expensmedel, oeh insatt hela beioppet å Statskontorets räkning N:o 1. Sådant är sammanhanget med dessa vedermälen, som synas egnade att viska ett icke obetydligt uppsenade; ty en sådan förskingring af siateus tillhörigheter, som nu af dessa vedermäien, är verkligen sällsynt, äfven i vårt land. Vi säga med afsigt vårt? land. Man är imedlertid hos oss mindre van att fråga, huru en sak af nu beskrifae beskaffenhet juridiskt bebandlas, än hur det skall kunna ställas för att få saken öfverslitad, eller, som det heter, förklaradn. Huruvida detta äfven nu skall lyekas, må man väl ifrågasätta, men ingalunda på förhand anse omöjligt. Hvad Hr ÅA. sjelf kan till sitt rättfirdigande anföra, synes väl, för att dömma af insuteringsprotokollet, ej blifva af den beskaffenhat, att det kan paralysera stadgandet mot föriogring af statens effekter; frågan är blott, om etta stadgande någonsin kommer i fråga att till.åmpas, d. v. s. om ena undersökning i denna sak någonsin kommer att anställas. Ena lycklig -Ilfällighet kommer härvid till måtta. Genom Ur A:s förflyttning under Statskontoret, synes han ieke mer vara å portge för Bergskollegii å agaremakt ellor advokatfiskalsembete, och att arotsvarande embete i tSatskontoret tiger still, kan ursäktas dermed, att Statskontoret ej är int-esseradt i saken, emedan det ej äger ansvara for mer än det vid ivveateringen motiagit. Skulie ou advokatfiskalsembetet i Bergskollegium ppfatta detta förhållande så, att en förfrågan as Justitiekansleren anses nödig, så är i och ;d detsamma hela saken nedlagd i Hr Nermans händer, och det koramer då an på hvad im deröfver kan resolvera. Det är visst ieke gdt, att det just bör tillgå på detta sätt, ty om ken med allvar angripes, nog finner man rät 2 laga domstol; men det är redan en fördel, tt denna, genom den förflyttning Hr A. vunnit, naQ ifrågasättas. ; Qvieksilfver begagnas voaligen ieke vid kontrollverket.