Aftonbladet – 12 november 1838, sida 2

mottogs han med oqvädinsord och stenar; att man än fattade hästarna i tyglarne, för att afskära dem, än gjorde försök att häfva ryttarne ur sadeln. Hvad slutligen uppträdet på Jerntorget serskildt angår, blefvo der icke blott dessa me: del använda, utan äfven andra, t. ex. att med stänger slå hästarns öfver framfötterna, så att de skulle stupa, att stinga dem med knifblad, trädda på köppar, att öfverösa ryttarne från husen med de värbjelig:ste ingredienser o. s. v. Det hör till svenska tidvingspressens immoralitet, att med. en obiyghet, som i alla jandra Europas hufrvudstäder knappt skulle vara I möjlig, dels ignorera, dels rentaf förneka hvartenda af dessa fakta, ohuru de blifvit föröfvade i flera tusende manniskors åsynn. Om allt detta, hvarom till det mesta icke ett enda ord tillförene hörts här i hufvudstaden, icke Jens i de officiella rapporteraa, der likväl ingenting blifvit sparadt, som kunde urskulda trop paronas framfart, om allt detta har någon för anIdra obekant, förmodligen hemlig, polis gjort Hr I Palmblad underkunvig, på det han måtte kunIna begagna det i sia skrift. Det är vid ett sådant förbåliande obegripligt, att bland de ofvan eiterade beskyllningarna icke äfven fiones den romantiska historien om neigarrerna, hvisselpiporna och de korta rabulistkappornan. Skälet lärer likväl vara, att dessa berättelser, hvaraf man vänt.de så mycken effekt, råkade falla pladask i åtlöjets bottenlösa dy, hvarur, som man vet, ingen räddning finnes, sedan rapporterna, hvari de figurerade, hade det missödet att framträda samtidigt med kommendantens rapport, och man häraf inhemtade, att besagde cigarrer, hvisselpipor och korta kappor voro synliga på samma timma och stund, som Hr Kommendanten ej förmådde urskilja ens de Aus, från hvilka stenar sades hafva blifvit kastade, vid den nya simulakern på Jerntorget. Hr Palmblad har likväl ieke varit lyckligare i sina öfriga broderier. Kommendanten säger nemligen i sin förklaring öfver Svarfvarne Wedenbergs och Ullströms besvärsI skrift, endsst att hans instruktiener till patrullerIna varit enliga med krigsartiklar oeh tjenstgöI ringsreglemente, och som intet af dessa tala något om handgripliga förolämpningar, hvilka paitruller borde tila, samt Hr Öfverste Darelsjelt lj heller något förmäler derom, är det tydligt, att sådana instruktioner aldrig blifvit gifna. Hr :P.inzenereutzs egen rapport upplyser för öfrigt, iatt han gjorde schock på folket, innan detta hade föröfvat någon våldsamhet, och utan någon föregåend: uppmaning till detsamma att skingras; de misshandlade hafva begärt en undersökricg om förloppet, och det är autoriteterna, som försvårat en sådarv, genom åläggandet att utpeka de karlar af manskapet, som förgått sig; ingen enda militär har officielt uppgifvit sig såsom ofredad, när han ej sjelf ofredat folket, och de försök, som på detta sistnämndas sida gjorts, att kasta ryttare ur sadeln m. m. hafva, enligt hvad befälhafvarnes egna rapporter vitsorda, endast! skedt vid tillfällen, då detta retats genom del våldsamma påridningarna. Dessa rapporter stål stt läsa i tidningarna och kunna ej vara Hr P. obekanta. Hela fortsättningen af stycket om Patrullerna är helt och hållet i samma anda. Sålunda sägas de personer bland allmänheten, som af den beväpnade styrkan blifvit misshandlade, sjelfve hafva ådragit sig detta obehag. En viss — som visligen ej namngifves — har sjelf förgripit sig på soldaterna; den lifgardist, som red in i ett hus vch der började hugga omkring sig, ,måste göra det, emedan man fattat i hästens tyglar och dragit honom inn o. s. v. Ått de lifgardister, som öfverföllo någre från Djurgården kommande personer, blefvo afstrsffade, anföres med mycken emfas, ehuru ieke något deroml. varit synligt i tryck härstädes, och det sålunda lärer hafva blifvit rapporteradt direkt från Hästgardeskasernen till Hr Professorn, för att förse honom med materialier. Det försäkras imedlertd, att detta och flera andra faeta af den liberala pressen blifvit dels förtegadt, dels bestridt. Nämade press har vuteslutande tagit pöbelns partin; den ,Iössläppta och till excesser uppmuntrande mobbens rabulism har tagit en annan riktnving och yttrat sig i en mängd djerfva och onörsynta tjufsader, m. m. on Många torde kanske undra, att vi så länge fästat oss vid dessa vanställningar, enär de dels äro så grofva och påtagliga, att de icke göra nåAR oo TE oo I fa Iasda otid VAR AMT Pb OS RE SA SM BK SP SE SR