Aftonbladet – 1 november 1838, sida 2

Dagbladet meddelar berättelse om följande upprörande händelse: Vid middagstiden förlidne Tisdsg upptäcktes, att flere personer tagit qvarter i en skrubb under Nybron: Tvenne af dem, sysslolösa ynglingarne Söderberg och Carlqvist, framkommo på tillsägelse, och sedan ett par sotarpojkar, enligt Polisketjeningens anmaning, inkrvpit i skrubben och undersökt denssmma, påträffides en tredje person, men hvilken befanns vara död. Söderberg oeh Carlqvist uppgåfvo, att den okände, som äfven någon tid haft tillhåll i skrubben, sistlidae Söndag aflidit, utan ait någon anmälan derom af dem blifvit gjord.n Penna händelse bekräftar, hvad så många hundrade förut till öfrerflöd uppenbarat, eller att det gifves ett ieke ringa antal utfattige personer i hufvudstaden, som med en af Bellmans personnager kunna utropa: jorden är mitt kammargolf, bimlen är min lykten. Öfverallt på hufvudstadens gator, vid broar, hamnar och torgplatser, ser man nhQ mer än förr dessa olycklige, hvilkas trasor och skygga blick tydligen tala om försvarslöshet, husvillhet och hunger. Under sommarmånaderna träffar man en mävgd sådane, förnämligast af qvinnokönet, utanför stadens tullar, der de i ekymningen framkomma, för att begära allmosor, och om nätterna söka sig en lägerplats i skogsbackarne; deras sysselsättning är någon gång att samla ben. Det enda polismakten oss veterligen gör, till förmån för desse olycklige, är att fälla dem till böter för vuteliggarde, (se Hr Hultbergs förklarirg angående behandlingen af ynglingen Christan). Det är således ieke olycka nog, 2tt vara husvill, man måste äfven böta derför, d. v. 8. bet:la för det man tagit sin tillflytt ll en bänk, en trappa eller en mot vinden skyddad vrå, under den tid man hvarken vigar eller orka drifva omkring. Att lätjan oftast i förening med la force des choses, har del i denna olyckliga belägenhet, är utan tvifvel, men månne det väl öfverensstiömmer med den styrelse, som vill heta faderlig, att lemna desze olycklige til