HLTV! HUA VIBALvA Pr 05 Pre Pe CP ligt och förderfligt, behöfver ej sägas ), men makten kan dock ej i samhället umbäras. Stkadligast af alla sambällstillstånd är det revolutionära, som uppkommer derigenom, att sjelfviskhetens emot det heliga sjelft! riktade an-! språk fräckt usurperar fribetens namn och 1inflytelsen. Men de stater, der positiva kraften bar öfverband, kallas kulturstater, och de, der den nagstivah ar det, militärstater. Små stater äro bestämda att vara kulturstater. — Ex. 1 Greker, Hebreer och i nysre tider Schweitsare, Folländare — och äro den verkliga frihetens egentliga och nödvändiga organers. Denna rol innehafva Europas smistater, derigenom uppkommer en väsendtlig qvalitativ skiljaktighet e-j mellan nämnde verldsdels stora och små stater, och så länge de små staterna äro kulturens sak trogne och icke nedsjunka till de stora stater-! nas vanmäiktige efterapare — hvarigenom en blott qvantitativ skiljaktighet uppkommer — så utgöra de (småstaterna) det positiva uti det såkallade jemnvigtssystemet. Men kulturen kanji numera, sedan religionen så tilsigande tagit slut, hvarken utveekla de små staternas sanna karak-! ter, eller beskydda deras besiånd,, och det! skulle vara alldeles slut med deras roll i Europa om ej några bland dem, i försvaret af sin yttre sjelfständighet, understöddes af mäktiga! naturförhållandenn, hvilket seduare åter endast kan sägas om Skandivavien, Sehweitz och Holland. Nå väl: Skandinavien är bestämdt att! svara en bland kulturens och frihetens kraftigaste organem. — Förf. söker väl explicera sig! öfver denna sats, men kommer ej tillrätta dermed, utan stannsr vid följande pis aller: nMena vi vilje tänka oss det värsta som utifrån skulle kunna kända oss! Vi vilje föreställa 0ss eröfringen af vårt land! Följer det då nödvändigt deraf, att vi sjelfve skole bli kufvade och nedtryckas under träldomens ok? Visserligen, om vi ej äge någen annan sjelfständighet än den blott yttre; men om vi förvärfvat oss den inre , hvarom ofvanföre är taladt, då kunne vi ej eröfras; vi upprätthållas då af en kraft, som är större än det yttre tvångets alla makter: af troheten , som segrar öfver verlden, som förmår bevara friheten äfven i den fjettrades bröst, och återskänka honom till och med den yttre sjelfständighetens lycka, om tillfälligheter för någon tid fråntagit honom den, så framt nämligen denna förlust ej medfört äfven undergången af den inre.n Nu kuvona vi ändtligen yttra oss om värdet af Sveriges federativa förening med Norge. (Förf. upprepar de skäl, som vanligen blifvit ! anförda till fördel för federativa ) samhällsinrättniogar och öfvergår sen till följande karakteristik af Norrmän och Svenskar.) Norges fornålder är kraftig, men dess kraftutveckling var blott individuell — hvar kämpe sökte blott sin egen ära. Deraf Norges saknad af nationalitet och möjligheten för Dannemark att hålla det kufvadt. Dannemark riktade nemligen sin inkiäktning mot det nationella, ej mot det persorliga, hvilket skulle hafva misslyckats. Nu åter har Norges nationalitet trädt fram, den är i ordets sanna bemärkelse en ung krafin och det våldrande Enaropa, behöfver denna och måste räkna för en lycka, att det finnes åtminstone en sparad nationalitetv. Demokratien har öfvervigten i Norge, men den är ieke något pöbelvälde — den har dock en svår kamp att bestå mot råheten — och ehuru Norge sist blifvit sjelfständigt, är det dock der, man bör söka Skandinaviska folklifvets innersta, mest gedigna och af främmande inflytelser mest oförändrade kraftv. Men om Norge är nngt och utan erfsrenbet, har Sverige af denna fitt så mycket mer. Den är västan för stor och ieke af ,innerligh art. Den består ej i en fortgående utveckling af kulturn, utan det storartade ligger just i omvexlingen sf våra ödenn, så väl i afseende på den yttre ställningen, som den inre, samhällsskieket som sederna och tänkesättet. — (Författarn erinrar här, att Sverige drockit ur krigsärans bigare, men äfven til! Jriggen tömt nederlagets, att det haft enväldets tyranni ech sett detta välde bragt ända till vanmakt, samt stått under inflytelse :f myeket olika personligheter, och drager af allisamman den slutsatsen, att Sverige ej varit bestämdt att utbreda civilisationen genom makt — förmodligen militärmakt — men vidhåller dock, EE Ska Sun Kassa da till Lälturfaölk och