luftes, uppstigit och följt sällskapet ut, samt då af Thorman bekommit de tvenne af W. omnämnde örfilarne, hvilka dock ej voro så svåra, att E. deraf kullfallit, dels ock att Thormar, sem först sade sig hafva varit i stuzan på samma gång som W. men sedan ändrade denna uppgift, och förmälde sig hafva under tiden gått ut och in, hvarken förmärkt att W. tilldelat E. några sleg, ej heller sjelf, på sätt angifvet var, dragit E. ur sängen och inne i rummet tilldelat horom flera slag. Zetterlund åter, som äfven instämde med W. i afseende på ändamålet med besöket hos E. och dennes utseende vid inträdet, uppgaf, att E., på W:s fråga hur ban befann sig, svarat att han vore sjuk; att W. utan afseende härpå, med den redan beskrifne daggen tilldelat E. tvenne slag, men hvilka, såsom W. sjelf uppgifvit, träffat öfver vensira höften och sätet, samt att W., på Z:s anmärkning, med slagen upphört; att E. derpå uppstigit cch klädt sig samt följt sällskapet ut, der han, på W:s tillfrågan, hvars lof han ögde att hemföra de funne sex störarne, först svarat Z:s, men efter dennes nekande uppgifvit att Thorman gifvit honom lof att hemraga och begagna dem till brödspett, samt att Thorman, förargad häröfver, tilldelat E. tvenne örfilar, under det W., som aflägsnat sig, stod i begrepp att uppstiga i åkdonet. Mot dessa W:s och hans vid tillfället medhafde ijenstehbjons uppgifter, står flickan Sofia Thorsellr utsago i märklig strid. Flickan Thorsell, som först den 29 sistl. Juli fyllde femton år, och ehuru under vintern beredd till begående af H. H. Nattvard, likväl för bristz2nde insigter ej blifvit admitterad, aflade nermligen, utan ed, hufvudsakligen följande berättelse: E. hade Lördagsafion den 21 klagat öfver sjukdom och lagt sig, men likväl Söndagsförmiddagen gått, jemte hustrun, till Hufvudstad, för att uttaga stat; vid återkomsten intog han ånyo sängen, den han ej eller Jemnat, då Vibom, åtföljd af Thormzn och Zetterlund, den 24 Juli inkom i stugan. Sedan Z. borttagit en öfver E. liggande skinpels, och W. frågat hur E. mådde, svarade, denne att ban hade hufvudvärk och gikt i benen, och då W. dervid anmärkte, att sådant ej kunde synas, upprepade E. ånyo, att han hade gikt, hufvudvärk och feber, samt att han så snart han blefve frisk, skulle gå på arbete, och imedlertid låta hustrun göra dagsverke eftern, som orden föllo, nvi fått fliekan (Thorsell) hitv. Wibom hade då ur fickan uppdragit en dagg, under yttrande: ser du, här har jag den som kan taga lättjan ur kroppenj på dig!, samt derefter tilldelat E. tvänne slag, hvilka bogge träffat snedt öfver hufvudet och något ned på kindbenet, så att en mindre blodroppa på kinden utkommit. Derpå hade alia tre tillsagt E. att uppstiga, hvilket han ock efterkom, men var så matt, att knäen darrade och att han måste stödja sig mot väggarne. Vid fråga om de afbarkade störarne hade E. svarat, att Thormen gifvit honom lof att hemtaga dem, och derpå hade Thorman tilldelat E. tvänne örfilar, en på hvardera örat, knutit handen och yttrat: om jag gjorde rätt, skulle jag badda dig, din fähund Sedan sällskapet derpå afligsnat sig hade E. åter stigit trappan uppför till stug:n, satt sig. på trappan och en stund verit tyst, men slutligen ingått i stugan, der han yttrade: nå; nå! Vi träffas väl ännu en gång! Aunu blifver jag väl frisk. Om aftonen då E:s svärmor och hustru hemkommo, var E. ännu redig, men dagen derpå började han yra, och denna yrsel fortfor med få afbrott till hans Måndagen derpå den 30 Juli inträffade död. Med afseende på flickan Thorsells uppgift om stället, der slagen träffade, ville Zetterlund, som vidhöll, hvad han sjelf i detta hänseende uppgifvit, erinra sig, att blodsdroppar syntes å kinden efter de örfilar E, af Thorman mottagit, och rörande W:s uppgift, att flickan Tharsel stod i dörren och E:s barn i köket, upplyste Thorseil, att hon vid sällskapets inträde befun nit sig framme i rummet, derpå dragit sig mec bargen undan till spiseln, ssmt vidare då W. upptagit daggen, till dörren, der hon tydlig såg huru W:s slag föllo. Då flieksn Thorsell i brist af tillräcklig ehristendomskunskap ej fått begå H. H. Nattvard, förardnade tingsrätten. att hon horde inställa: och på VW:s rad att klåda sig och gå ut i z