Aftonbladet – 22 oktober 1838, sida 3

ligt trotsa ezaren, måste man försälja de stora egendomar, prinsessan ägde i Rysslant. Iagenting var lättare, ty hon h:de mäktisa väruer; men en resa till St. Petersburg blef oundvikiig. ,Välan, låtom oss resa wullsammans, sade Melehior. Olga gick in derpi. Melchior negocierade sin vexel, och satie sig i sis landau med sia prinsessa och allt sitt ham gage. Då de hunnoit omkring fyra mil från Baien, föll prinses:aos näsduk ur hevnes hand på landsvägen. Melchior steg ur, för att taga upp den, ech kusken gaf hästarnas ena smäll och tr fvade på. Håll! hålllp ropade M-icbior. Kusken böll; en ung, stor karl språng fram ur småskogen vid vägen och hogpsde unp i vagnen, som derpå for af i galopp. Moichior stod på vägen, som om han faliit från skyarna. Sedermera fick ban veta, att prinsessan Ol ga var en judinna från Constonz, som redan narrat mingen tillbedjare. De diamanter, riddarea de Valimbourg stulit fån hensve, hade iete varit äkt:; och sedan bou mycket skrattat åt bans misstag, hade de åter blifvit goda vänner, beslutit ingå boleg med hvarandra och afrest tillssmmins.