Aftonbladet – 22 oktober 1838, sida 3

Ea PBysk Prinsessa. Ena dame, känd under namn af prinsessan Olga Tartanief, vistades vid bruonen i Baden. En afton, då hon nyss slutat sin toilette, för att j fara på en bal, fick hon en biljett från en vid samma helsobrunn vistande riddare, som kuallade sig Hr de Valimbourg, och hvilken begärde elt möte med henne: ngif mign, skref hav, su! fjerndels timma, innan ni far på balen., Pan I sessan, prydd med sisa vaekraste diamanter, begaf sig till bans logis. Mia Gud! hviika herrliga diamantern, ropade han, och bvad nil är lysande, min prinsessa. Men glansen af dessa ädelstenar blända mitt öga då jag vill skåda! eder. Lös då af detta diadem, som hindrar er sköna panna att synas i hela sin fägring; tag från ert hufvud deuna kam, hvars gvld icke kan jemföras med glansen af edert vackra hå:; lagg i bort dessa armband, som ge mina fiagrar skråmor, detta hbalsband, sem sårar mina läppar; knäpp af dessa örhängen, som göra ondt i mi na ögon, bländade endast af eder skönhet, Olga.n 1 Då Olga såg, att hon blef bestulen, var det för sent; hon förstod dock, att med dygdens mantel öfverskyla sitt äfv-ntyr. Man begärde hennes närvaro, sade hon, för en handling at välgörenhet; det var fråga om eo olycklig, som skulle hjelpas; hon skyndade dit och blef fångad i den snara, man Jagt för hennes medlidande, En ning man vid namn Melehior, som äfven tillhörde brunnsällskapet, och som fick höra herättelsen härom, ble! mycket rörd öfver prinsessans godbet och olycka. itan började göra henne sin cour och förklarade henne slutligen sin kärlek, De blefvo snart förtrogna. mEn sior olyeka har pyligen bändt min bror — sade Og2 en dag till honom; ,denne unge, obetänksamme man har komprometterat sig i Poizka insurrektionen. Tvungen att flykta undag Kejsarens vrede, har han gömt sig i en af våra landtbönders hus; men denne otrogne underbafvande behåller honom såsom finge, och har förklarat, att han skall utleverera honom åt craren, om han icke inom en vi:s termin betalar en lösepenning. Men min b-ors egendomar äro sequestrerade, och han har vänd: sig till mig. Jag har icke för närvarande dena summa, som erfordras, och jag ber er tjena mig dermod, till dess jag såli mina diamanter.n Melebior hade 10,000 francs och ena vexel på kika stor summa, dragen på en hankir i Freskfurt. Hon lemnade siua kontanter: detta bir tillräcklig) — sade prinsessan, och tackade bonom — ,jag skall aldrig glömma den tjenst ni gjort mig Från erkänstan till en länga ömmare känsla är blott ett steg. Meehior förlorade ieke sia tid; den sköna lyssaade till hans förslag. Menn, sade O:ga, nskall vä lezaren samtycka, att jg gifter mig med enrät och slätt fransysk adelsman ? Melehior tillstor för henne, att han icke ens var bron. j Prinsessan för sin del gjorde visst icke mye ket sffär af adelskap. Men irnan de: blef möj ee RR a WwO