Aftonbladet – 17 oktober 1838, sida 2

ner, hvari vi lefva, är sådant ieke litet. Kanske skulle det vinna genom några förkortninsar, t. ex, af förvaltareus mångfaldiga aningar, .eckentydringar och tänkesprik, hvilka, likt allt annat godt, tröttar när det blir för mycket, samt af musikantens otaliga tekniska terrcer samt bang lika tekniska körleksförklaring, ty är hans musik så torr som hams dialog, så blir han i sonniog aldrig annat än en vandrsnde spelman. Men utförandet på scenen? Åjo, rätt oklanderligt. Mamsell Högqvist hr hufvudrolen, och henne tillhör i alla hinsrendenr priset; de:näst Hr Hyekert, som kan säges följa pjesens gång och är liflig ch treflig i inledningen, men blir det allt miacre och mindre, ju närmare katastrofen nalkas. Fru Wennbom uppträdde här, så vidt vi veta, för första gången som en karrikerad körring, och fyllde sin pists rätt väll Fru Beek borde egentligast här bafva varit på sitt ställe, men den sockersöta min, hon antog, qvadrerade illa med den barska tonen, den väldiga snusozan och jagknifven vid sidan. För en så skicklig skådespelarska som hon är likväl denna lila oaktsamhet lätteligen rättad. Af alla indicer frukta vi likväl, att pjesen ej blir rätt lingiifvad på teatere, och vi råda derföre dem, som vilja se henne, att skynda sig.