Aftonbladet – 15 oktober 1838, sida 2

MENSKLIGHET OCH KRISTENDOM HOS DE CiVILISERADE SAMHÄLLENAS STYRELSER. Bland de förebråelser, som slafveriets fiende — egentligen och högljudast klandsas de svartas slafveri af dem, som halva minst attinvända mot de hvitas — göra mot NordAmerikanska Förenade Staterna: lagstiftning, är nästan den största, att dena ena staten fö bundit sig at utlefverera förrymda slafvar tll deras förra egare i ena avnans. Uessa stater äro förenade osh utgöra ett politiskt het och ändock måste men fiona denva förbindelse föga hedrande eller mensklig. Bland o!vka stater, nemligen dem som tillhöra de civiliserade nationerna, är deremot i allmänhet anirget, stt icke rymmars utlefvereras, så vida icke särskild konvention derom är afslutad; och en ylik rörer vanligen icke andra än vissa grofva förbrytelser; den, som blott rymmer för ait undandraga sig sin husbonde, sina borgenärer eller dylikt, her änuu aldrig varit ansedd såsom inbegripen i konventiocen. Maa har blygts att begära och ännu mera blygts att medgifva något dylikt. Det sku!le derföre vara interessant att veta, enligt hvilken konvention eller folkrätt svenska regeringen på några år begynt följa den pligseden, att till Ryssland utlefverera olyckliga varelser, som flytt undan sina omenskliga ryska busbövders välde och sökt en fristad hos sina gamla trosoch språkförvandter i Sverige. Man torde ihågkomma, att de flyende ieke äro främngar för oss, utaa afiomlingar af en svensk koloni, att de tala vårt tungomil, att de bekänna samma religion som vi. Det är en gammal sed, a:t dylika kolonier åtnjuta en viss ämhet, eit visst beskydd fråao moderlandet, om de än länge varit derifrån politiskt skilda. 5ålunda antog man för gifve!, att Frankrike skulle nyss hos Engelska styrelsen lägga sig ut för Conedens:rna; och måvgahanda dylita exempel ficmas, att mon tagit för afgjordt, att afträdda proviusers invånare kumoa påräkna sympatier hos sin förra moders at, isyonerhet om de varit af Samma stam, ssmma språk och samma eligion. Åtminstone har moderstaten icke brucat att företrädesvis för deras skull öfverträda a gammal, allmän maxim och utlefver ra dm, tå de rymma, blott för att söka skydd mot en varbarisk behandling. Men Sveriges statsmaximer, lika som dess volitik och sympathiar, tyckas i allo hafva blifs it nya i de sednaste; tider, Dessa företag af