Aftonbladet – 15 oktober 1838, sida 2

Ett rykte, som väckt en viss oro hos vän-! terna af ett lagbundet regeringssätt, har spridt ig i förra veckan derom, att, emot allt; hvad nan kunnat förmoda, fråga verkligen skulle vaa å bane, att uti Statsrådet och således i anvan ordning än grundlagen föreskrifver besluta tt slags förklaring eller kungörelse, hvarigevom Reg. skuile förordna, att det bekanta 1777 års Konungabref, som haadlar om skyldigheten att nemstilla till Konungen alla angilvelser för majexätsbrott ionan åtal företages, icke vidare skulle komma att tillämpas i tryckfrihetsmål. Oaktadt man berättar, att saken redan förevarit i en Justitiekonselj, der den likväl icke skulle blifvit föredragen af någon Revisionssekreterare utan af Hr Justitiekanslern Nerman, äfvensom att Justitierådet Biekman, der nöärvarande, skulle gifvit ett motiveradt afstyrkande på saken, så kunuce vi knapt sätta tro till hela företaget, emedan man nödvändigt måste se svart på hvitt, för att kunna förmoda möjligheten af ett haudlingssätt , som bokstafligen skulle strida emot rvgeringsformens föra skrifter om ordningen för lagfrågors utfsrdande, och således ianefitta en direkt staskupp. Viszerligen har man zett, att tryckfriheten förut varit utsait för flere sådana, icke blott genom 1812 års revolutionära mesyr med indragningsmaktens införande, utan ock medelst serskilda kuugabref, utfärdade till försvårande af handlingars tillgänglighet i de offentliga embetsverken, serdeles det som handhafver hushållnipgen med militör-anslagen; men flere andra omständigheter tala emot sannolikheten deraf, att styrelsen skulle sätta i fråga att gifva de grundlagliga formerna ett så formligt slag vid örat. Dessa omständigheter hgga dels uti den ömtåliga ställning hvari styrelsen på de sista tiderna, mer än någonsin förut befunnit sg till det allmänna tänkesättet, och hvilka naturligtvis skola göra, att den något betänker sig vid ett sådant företag; och dels deruti, att det vore för hela nationen a!lt för synbart, det författningen gjordes egentligen för att komma ifrån det besvärliga Crusenstolpiska målets m. fl. vidare vidrörande, och således vore att betrakta såsom en lex in casu, hvilken, i grundlagsvidrig form tillkommen, icke en gång kunde vara bindande för Högsta Domstolen, i afseende på de sake: som redan dit inkommit. Men några ord i Statstidningen till upplys ning att ryktet är ogrundadt skulle i alla fal vara på sin plats, och ingen skulle vid detts tillfälle högre än vi önska, att få se ett beriktigande, hvilket borttog all fruktan, att regeringen skalle vilja visa en benägenhet för så dana råd, som syfta till införande af godtycke äfven i kriminallagstiftningen.