Aftonbladet – 28 september 1838, sida 3

OF nt nn UTLÄNDSK LITTERATUR. Ibland de ryaste arbeten, som lemnat tryckpressen i London, finna vi under titeln The Northern tour, ett slags jurnal eller beskrifning af den bekante Markisen Londonderry, en af Englands ifrigaste Ultrsseller Tories, öfver den resa, han för några år sedan gjode till Norra Europa: Danmark, Sverige och Ryssland, och hbvarunder han äfven vistades några dagar i Stoekholm samt dervid dagligen var inviterad till hofvet, på grund af den bekantskap, han förut under kriget mot Napoleon hade gjort med H. M. Konungen, vår då varande Kronprins. I denna skrift förekommer bland annat åtskilliga förut mindre bekanta detaljer om Kejsaren och Kejsarinnan af Ryssland, och lefnadssätt.t vid deras hof, tecknade naturligtvis ur den synpunkt, som man kan vänta af en beundrare af den prenan moniörkien. Äfven vårt eget hofhbar fått sitt kapitel. Lorden omtalar med serdeles nöje den förbindlighet, hvarmed han här emoitogs af Konungen och Drottningen, och tecknar con amore de stunder, han hos dem tillbragt och Hans Maj:ts bekanta förmåga att i det personliga ume gänget kaptivera åhörarne genom sitt lifliga föreg drag. Ett stycke af denna del i skriften meddela vi här i öfversättning. Att den del af Lordens samtal med Hans Maj:t, som angick politiken, icke kan förråda någon djupare kännedom af förhållanden, som här äro allmänt bekanta, måste man finna naturligt, likasom att ban cj beledsagat berättelsen derom met några kommentarier, då afsigten endast varit att framlägga en eskiss, men icke någon politisk afbhandling: nJag! väntade icke (af skäl, hvilka det ej är nödigt att närmare göra reda för) att hlifva emottagen med den utmärkta godhet, den kungliga och milda ynnest, som H. Maj:t, efier en tidrymd af 23 år, behagade visa mig och de mina, då jag nu besökte hans rike; och vi veta alla, huru hjertligt, när en monark ger tonen, hela hofvet och undersåtarne följa impulsen. Carl Johan var 50 år 1813; jag återsåg honom nu, sedan ytterligare 23 år förflutit af hans underbara lefnad, till utseendet föga förändrad; simma styrka i sinnet och, såsom det tycktes, äfven till kroppen, samma spänstighet i själen ; och om hans kolsvarta hår under årens lopp något grånat och icke hade sin förra glans, så tycktes det dock vara lika tjockt; och soldaten, fältherren och menniskan hade ieke krupit tillhopa, ej heller (såsom det syntes) till styrkan aftagit. Eit eget drag hos Konungen af Sverige har alltid gjort ett siort intryck på mig. I samial besitter han, lik en målare af första rangen, konsten ait begagna hvarje färg, som kan försköna det ämne, hvarom ban talar. Han teknar så tillsigandes sjelfva bufvuddragen af ämnet, il pose les principes, och sedan han tillräckligt fängslat åhörarens intresse, kommer han med sköna alluzioner och intager eder genom sina epigrammatiska satser, under det han h änvisar till historien, både den äldre och rya re, och mån står der hänryckt af det briljanta