Aftonbladet – 28 september 1838, sida 3

och lekande i hans konversation: Jag har personligen och förtroligt umgåtts med många af vår tids utmärktaste män, och jag känner ingen (ej ens Furst Metternich), som mera intresserar och så helt och hållet intager er, som Kovungen af Sverige, då han konverserar med derna otvungenhet och lätthet, som så väl stå i hans makt. Jag hade under mitt vistande i Stockholm flera lårga samtal med honom, rörande nästan hvarje ämne af allmänt och politiskt intresse, men hvilka samtal det är onödigt och vore olämpligt att närmare göra reda för. Hvad han yttrade var i allmänhet fördelaktigt för Epgland. Måhända hade i sednare tider någon mindre belåtenhet uppkommit med Ryssland, för det denna makt, med så mycken kraft, fortskyndar fästningsanläggringarne på Aland och der skapar ett stort etablissement för sin flotta, hvarest en ofanilig militärmalt nir som. belst kan samlas på ett afstånd af 48 timmars segling från Stockholm. I afseende härpå frågade jag Konungen, hvarföre han ej på samma sätt anlade batterier och ökade fästningsverken på öarne och vid segelleden till hans hufvudstad? Han svarade, att det var hans afsigt att göra det, och alt med tiden göra Stockholm ointagligt, då landet anskaffat de medel, som fordrades för ett så vigtigt ändamål.n Som det intresserade mig att veta, om Kopungen ännu bibehöll samma vana som fordom — då jag i följd af mina tjensteåligganden kom ett uppvakta H. M. hvad timma som helst på dygnet — nemligen att gå mycket sent till sängs och stiga upp kl. 1 eller 2 på dagen, s:mt, under det han gjorde sin toilett, diktera sina bref och afgöra sina affärery erfor jag, att hans vanor icke i detta fall undergått någon förändripg. Om vintern kunde H. M. 6 eller 7 månader vistas inne i sina rum utan att alls fara ut, men i fall nödnödvändigheten så fordrade, kunde han med ens förändra detta lefvadssätt, utsn minsta oläigenhet, och en hel natt sitta till häst, utan att det bekom honom det ringaste. Hans förbhållande till Drottningen var det mest vänliga; oaktadt Hennes Mej:t på det högsta älskar Paris och Frankrike, egnar hon slg dock utan afsaknad åt sina höga och vigtiga pligter. Hon tyekes vara den mest älskvärda person, man Ikan tänka sig. Under vårt korta vistande i I Stockholm åto vi flera gånger middag hos Hennes Maj:t, både på slottet i staden och på Rosendal på Djurgården.n nJag bör här omnämna, att Konungen, påidet mest artiga och älskvärda sätt, bad Lady Londonderry såsom present emottaga den jardinidre i laf porfyr, som stod i hans salong; och det var omöjligt att icke blifva intagen af den ytterliga I nedlåtenrhet och godhet, som H. M. visade. Vi åto middag i ett litet galleri, och sällsk:pet bestod af 0 å 80 personer. Jag satt, såsom vanligt, närmast Drottningen, hvars konversation -Jalltid är Iflig och vänlig; men denna plats är Ilitet kinkig, ty middagen serveras på Ryska sättet d. v. 3. de stora faten bäras omkring till I hvar och en af gästerna, som sjelf tager för sig. t Då nu etiketten vill, att intet fat får bjudas e-J mellan Drotiningen och hennes närmaste gran ne, så händer, att en stor fisk eller ett stort stycke kött räckes öfver ens högra exel, och då ; man na skall lägga för sig med vänstra handen så löper man fara antingen att stjelpa, hvad man tager, på bordet eller på Hennes Maj:t, eller Jock nödgas man lita fatet gå förbi, hvilket ieIke är särdeles behagligt, då man satt sig tl i bords med god appetit.n