Aftonbladet – 28 september 1838, sida 3

Likväl måste man erkänna, att det ser mörkt ut, muru en förändring, så radikal, som ögonblicket der räfver, skulle kunna tillvägabringas utan en fullsomlig omhrvälfning. Dertill fodrades att en Thorny eller en Siegvard Skaid röjde sig väg fram till hronen igerom den massa at narrar, med hvilken len nu är omtöckrad, och i de allvarligaste ordalag ramsade huru sakerna aetb. Ej hjelpte det em de vegge förenade konungarikena Sverga och Norge sam2de sig till en enda underdånig deputation. Den kulle blott afspisas med Ce vanliga fraserna om folsets fria val, c., genom hvilka man så ofta söker ippfriska folkets minne ät dess begångna misstag. Det är en gång tid på att sanningen framlägges i hoa dess nikenhet, och va dem hvilka söka at in i yttersta ögonblicket bortgyckla densazmma; ve dem, nvilka söka dira sig ejeltva och angra med den inbillningen att det är genom bajonetterna man skall kunna nedtysta det Svenska folkets en gårg utalade vilja. Desse åro de rätta riksförrädarne, de3asa äro de, hvilka åsamka sig en blodskuid af deras fidernesand, deret det kommer sk långt, att en allvarlig strid på lif och död icke kan undvikas. Och detta förlitande uppå vapnens makt — har då historien ej ännu honnit lära vederbörande huru vanskligt detär? Det vore väl ockeå den största orättvisa att misstänka militären för att i det afgörando ögonblicket öfvergifva sitt fädernesland. Ganska litet känner man den Svenska krigaren om man tror sädant. — — Innan vi sluta, vända vi oss ännu en gång till förf. af vdagens händelser. pTror väl förf. att han gör regeringen nkgon verklig tjenst med detta idkeliga gnolinde på vaggviso för densamma? om har är en af dem som äro sitte till utkik på politikens farkost, tror han, att då har vid horisonten ser stormmoln höja sig, det är han: pligt att heldre förtiga sin upptäckt, än att med der oangonäma underrättelsen väcka sin kapten? är har så galen att han tror Opinioren numera kunna be. svärjas genom lyckönskningsuppvaktninger fråa riket: kollegier och embetsverk — af dessa styrelsens ambarn, hvilka såsom talare å nationens vägnar kommi ungefär så långt stt de kunna säga omamma, dad åc. — och hvilka till följe at deras ögen ohjolplig hat och brist på resurser inom sig sjelfva, nödga: att hålla i styreisens kjol? eller tror han denna besvärjelss kunna ske genom ett radotersnde om oppo: sitiontpressens fräckhot, oduglighet o. s. v.? eller tro han att dot är genom några pasquiller och nidviso com det allmäsna missnöjet karakteriseras? nej, des sa inträda blott någon gårg sårom Falstaff i Shake speares tragedier — men annet är det när dat tragi ska elementets tunga klippa vältas öfver skådebanan annat när denne i nattens drägt klädde skådespelare sem har att hämnas ett fadermord, träder upp, 13. tande sin dofra stämma ressla fram orden: to be or not to be — that is the question!