Aftonbladet – 28 september 1838, sida 3

nolikt göra läsaren intresserad att söka närmare bekantskap med den Jilla brochyren, som säljes b för det billiga priset af 8 skillingar Banko, och 1 hvilken, utom de här citerade ställena, inne-ls håller åtskilligt annat ännu vida märkligare. k ,Men under det att Regeringen visar missakti ning för oppositionens opinion! ända derhän , 1 att den söker illudera och göra kraftlösa beslut, y den gemensamt med oppositionen fattat are y h och sanktionerat, ja, när Rikets Ständer, nästan : hvarje gång de nämnas, kollektivt vill och mediy få bålla tillgodo uttryek af harm eller föraktc från Regeringens sida, är det verkeligen un-! derligt, att den liberala pressen kunnat hålla f sig uppe så mycket som den gjort, och varit i; så pass konseqvent, som den i sina beteenden 1 visat sig. Nästan helt och hållet öfverlemnad ) åt sig sjelf, utan stöd af de utmärktare män, ; hvilka den bordt kunna påräkna, har den än-l. doek stundom med framgång bekämpat en mängd missbruk, och har ganska länge utgjort den enda allmänna åklagaremakt i administratiorens brottmålsfrågor. Alla dessa vigtiga mål, hvilka för närvarande ligga såsom depositum hos Hr JustitieOmbudsmannen, månne väl de ens blifvit upptagne till undersökning, om ieke den liberala pressen varit till? under nuvarande ställningar och förhållande har det för den liberala pressen väl ej varit görligt annat, jän att bereda sakerne;oeh bevaka nationens fatalier till en blifvande riksdag, men detta är väl dock något. La bet nOck författaren till )Dagens frågor,, som har så högstämda fordringar af oppositionspressen — har han då alldeles inga å Styrelsens press, eller anser han dess tillgöranden vara fullkomligt utan vank? vill man bedöma pressen i ett land, så lärer det väl ej vara rätt att blott till granskning företaga ena hälften deraf. Vill Iförf. sammanbhålla vår styrelsepress men; den ministiriella pressen i Frankrike — vi frukta, Jatt detta skulla gå ännu mera på tok. Man I må säga om den liberala pressen hos oss hvad ji jman vill, så kan man i alla fall icke neka, att iden ju äger inflytande, d. v. s. på massan — ett inflytande, hvilket just är det som StyIrelsens press skulle anses vilja eftersträfva. I ) Frankrike t. ex. är en beständig utvexling afl opinionen emellan den Ministerielia och Öppositionspressen — här deremot har ieke oppositionspreasen någon egentlig motståndare, ingen, med hvilken den kan tala ett förnuftigt ord; ty icke lärer väl någon vilja vårda sig att ingå i en allvzrsam meningsstrid med Stats-Tidningen, hvars Redaktion synes vara så helt och hållet öfvergifven af det sunda förnuftets Minerva, en sffälling från sig sjelf, håller på att .juttömma sin sista resurs — att raljera bort sitt onda samveie — och emotser en ändalyckt, i I politiskt afeeende ej; mera afundsvärd än Voltaires var det i religiöst: Stockholms Dagblad (om man annars bör räkna denna tidning, och det bör man ju, när den stundom öppnar sina I dörrar för polisens och andra vederbörandes parasitartiklar) representerar icke sjelf någon ojpinion, och man kan således icke, äfven om -)de politiska uppsatser som deri införas ieke vo-! jre under all kritik, med hopp om något önsk värdt resultat ge sig in i ordbyte med detsamI ma, Journalen, hvilken efter; den långsamt tärande sjukdomen stilla afled redan vid förra -j årets slut, har följt lagarne af en metempsycoj sis och flyttat in i Statstidningen, dit den med(fört sin lilla dustpulfverask: Granskarn, hvars. -; periodiskt återkommande publicistiska lif återija redan länge varit sloeknadt, sysselsätter sig Gr AKA AK ) j 2 3 med att gå i bjelphas och applieera luftreningsapparater kring vederbörandes skulbaljor. Med ett ord: det finnes ingen, Styrelsens interessen bevakande tidning, med hvilken oppositionstidningarne kunna diskutera öfver allmänna ärenden. Och hvaraf kommer denna Styrelsepressens ömkliga belägenhet, om ieke derifrån, att personer med verklig talang icke vilja vid densamma biträda. (Häruti är det, som Förf. i vår tanka har orätt. Flere af nyssnämnde tidnirgars Redaktörer sakna för sina personer ieke talang; men felet är att äfven den största (talang måste paralyseras af svårigheterna att försvara systemet. Ett talande bevis härpå var j Hr Crusenstolpe, den tiden han redigerade en tidning för Styrelsens räkning.) De verkliga talangerne miste väl tillerkännas nog urski!jning, d t s 1 oo HI I ce