Aftonbladet – 26 september 1838, sida 2

ultra-royalistiska pirtiet, Knappast en ihland tutrende vill åtaga sig att försvara Styreisans å:värder. Den mest gode af de värdige fäderno skakar sin gråa hjessa och undrar, huru snart ordningen skall komma till honom satt blifva — barn på nytt. A:t ganska många, så väl bland den studerar de ungdomen, rom staden: öfrige innevånare, hylla de ult-aliberala, eller om du heller så vill, de radikala principerna, detta är fullkomligt säkert; mon der allzännas Opinionen repro:enteras af den oofterrättliga Corroes ten, kan man icke vänta, att sådant skol! h Opinionon i Upsala (den rådsn?e nomligon) torde mau;snarsst kunne likna vid nett liu2, stilldt under ena skäppo., Nog brinner det; men blir icke synligt för hvar man förr, än någon oväntad explosion mod ens kestsr skäppan i luften, Hurn snert en dylik explosion kan komma att inträffa, är ännu svårt, om oj omäjligt, stt förutsägr; men sinllo man ännu en ging till finna för godt, att, Få Stockholms gator, Jåta en eller annan at Universitetets 2ktade lärare smeka sebolklingan; så svarar jag icke för öliderna af ett dylikt det ioyala nitets misshugg., För öfrigt bohötver man, för att kunna bedöma den i Upsala rådande sianesstämningen, endast hafva yaiit vittno till 1:20 huru men derstädes, på den sodnaro tider, så att säga, slitits om de liberala tidningarnve, cch 2:de hvilken indignation, som underrättelsorna om utgångon af det Crusenstolpesta högmålst, roassskern vid Stadshueet, uppträdena på löfmarknaden och nu sednest de bskente drsgoniderne vickto i saert sac:ttn al la sinnen. Lägger man nu härtill de ofirbehilsamma och visserligen icke gillsndo omöGömen, rörande så väljden en8, som den andra af Stjrelsens åtgärder, hvilka man, på de mest offontliga ställen. devstädea tillåtit sig; så kan man icke Börna misstaga sig om den rigtning, som den Upsalionsiska opinionen rumera erhållit. — Ediktet om Jude-smancipstioren och krigsfolkets inkommenderande till tuivudstaden under brådaste bergningstiden hafva äfven utan tvifvel mycket bidragit till den gäsning, som förspörjes i sinnena. Hvad det förra beträffar, så är det endsst sättet, hvarpå det tillkommit, hvilket j:g ogillar; hvad åter dat sednsro angår, kan jag icke uppleta dat ringista förnuftsskäl för dess tillkomst, ech bar såledas, undar rubriken afvita,, i min dagbok upptecknat densamma j FIONETNIK IT ITC TERES ondenlilva kändt.