Aftonbladet – 26 september 1838, sida 2

BLANDADE ÄMNEN. Ibland utländska bref, som på den sednar? tiden anländt till Kongl. Sverska postkontoret, har följande utanskrift fästet en ovarlig uppmärksamhet : Postst. Aachen Hunden Herr Olsf Jesper Kurian. (Franeo Greifswald och Ystad.) Steckholm in Schweden. Åtföljer Herr Assessor C:s bref (hela namnet ver utsatt på utanskriften). Och torde benäget tillställas ägsren genom J..soese 1000 helsnivgar till T. C. och hela Diskont Direktionen från den badande Postat. Greifswald. Det berättas, att Hunden Herr Kurian skall varit högst förtjust öfver detta vedermile af sin bästa väns cch gynnares hugkomst, och till bevis derpå icke allenast suttit hela tiden, medan brefvet för honom upplästes, utan äfven efteråt gifvit sin glädje tillkänna genom höga språng och och det mest graciösa viftande med svansen, SVÅRTSJUKANS HÄFTIGHET OCH FÖLJDER HOS NEGRERNA. X Från New-York skrifves, att mord och mordförsök, försnledda af svartsjuka, på en tid blifvit mer och mer telrika inom negerfamiljerna; flere dylika brott anföras begångna midt på daigen på öppna platser och i foiksemlingar. ; En neger vid namn Edvard Coleman hade fyra år, varit gift med en negress; begge voro de omkring 25 år och Ann, hans busiru, ansågs som en skönhet bland sitt slägte, hvarföre man äfven visade henne mer än vanlig uppmärksamI bet, hvilket hos hennes man väekte den våldisammaste svartsjuka. Sedan någon tid hade han utfarit i de rysligaste hotelser, så att huistrun nödgats vända sig till polisen för att beI gära skydd. Flera gånger hade han biivit ar;resterad men åter frigifven mot borgen; och slutligen bade polisen gifvit Ann tillstånd att flytta bort ifrån sin man. Denza skiljsmässa i gjorde endast hans jalusi häftigare och hans hoitelser mer bestämda. Ann blef ännu en gång tvungen att taga sin tillflykt till polisen, Hon begaf sig dit, åtföljd af en annan qvinna, då hennes man, som gjort sig underrättad derom, ställde sig i hennes väg och befalld: henne stanna. Hon vägrade svara, hvarpå han fatta Ide henne i håret, drog huvudet bakåt och med en rakknif, som han bar i handen, afskar hennes hals så våldsamt, ait hufvudet nästan skiljts feån kroppen. Hans offer dog inom några ögonblick. Denna seen passerade midt på förmiddagsn, på Broadway, nära Walker-Street, midt i en talrik folksamling. Förskräckelsen oeh häpnaden öfver brotiet var så stor, att ingen tänkte på att arrestera mördaren; men han gjorde likväl intet försök att fly, och då man slutligen grep honom, öfverlemnade han sig utan motstånd och svarade med köld på de kringståendes förebråelser: Ja jag har gjort det; jag bar mördat en -.... hona förtjante det; jag har ieke något vapen mera, knifven ligger i floden, arrestera mig., ve MMM OO — AL A—— Den politiska frihetens verkan på res