Aftonbladet – 15 september 1838, sida 2

a I Qvidationen af rikets utländska skuld, och vidaaljre genom indragningsmaktens lagstridiga tilivägaelbringande, skeppshandeln c. e., till och 0 med sättet att org:nisera juryer i tryckfrihets-mål, n J och mer än allt annat, Styrelsens sätt att betrakta n sista månaderna. Eit enda drag i detta system skulle vi önska att i minnet återkalla, emedan det äger ett så nära sammanhang med dagens händelser, och detta är hefordringssättet eller valet af personal. j Hvilke och burudana äro väl de män, a I hvilka Konungens statsråd, detta rikes regering -Joch högsta myndighet, blifvit sammansatt? Vi 8) vi!ja ej upppämna personerna; det hör till sy-:temet, att de anse sig förfördelade, blott deras ti högsta duglighet — och någon annan må väl tlej kallas till taburetten — sättes i fråga. Det a Jär bekant, att en stor del af dem varit miliäIrer, och icke ens såsom sådane mottagit den , mångsidigare bildaing, som nu allmännare egfinas åt denna medborgarklass; det är bekant, jatt en del ieke genom några offeniliga prof, såI dana, som annars erfordras för inträdet i den ilminsta af statens tjenster, styrkt, att de känna det nödvändigaste af våra lagar och jnstitutiotiner, och det är förlåtligt, om dessa herrar, som, Jutan veterlig teori, hoppat in i den högsta pratlxis, icke ens skulle förmå uppnämra systema, I tiska hufvudtitlar på de lagar, dem de dagligen skola tillimpa, Notoriskt är, att några af dem blott bjelpligt förmå uppsätta sina tankar på modersmålet; men ehvad de eljest äro, icke läro de, eller bafva någonsin biifvit ansedde att vara landets yppersta män, vare sig uti stuIdier eller snille, eller att tillhöra första klassen af dem, som i vårt land pjuta anseende för kuoskaper och erebet:mannaskicklighet. Och 2e båda Kanslerer, som stödja detta råd, och tillika i sig förena chefskapet för tvenne utmärkt maktpåliggande verk, Hofoch Justitiekanslers-embetena? Herr von Hartmansdor ff, som från oppositionsbänken — vi:serligen ej den liberala sidavs — utan alla omsvep inträdde bland regeripgspersonalen, har gifvit rätt skarpa bevis på både: religiös och politisk intolerans, för att ej nämna, det han änvu bhöftar för förklaringar öfver embetsåtgärder af eftertänklig beskaffenhet, — denne man är satt till bofkansler, till vårdare aftryckfriheten, den han tydligea visat sig icke älska. En man siledes, som ej blott visat vedervilja för pressen, utan äfven gjort sig kävd för sådana egna, med des upplysta pluralitetens omdömen i strid stående åsigter, som antyda fixa ideer och en inskränkt syokrets, är vorden kuwos för upplysningens förnämsta vehikel, den fria diskussionen! — Chefskapet för åklagaremakten, den stora balansen på l:gskipningen, alla förtrycktas och rättsökandes tillflykt och skyddsvärn ivta. I ges af Her N-rman, en person, om hvilken man knappast vet mer, än att han var Hr Grefve Brahes protege: en omständighet, som kanske ensamt bordt utesluta honom, emedan den är en cålig protcktor emot maktmissbruk, rom sjelf är en pro: dgå af makten. Hvad Hr Nermans föregående meriter af hans enskilda biträden åt H. Exe. Hr Grefve: Brahe under 1828-30 årens riksdag beträffar, så voro de måhända af den art att gifva prof på hvad man med en egen beväm ning kellat de habiles habiliet,; men denna vill sin natur mera diplomatiska egenskap är icke den, som behöfves vid Justitiekanslersembetet. Polismästaretjevsten åter är icke mindre en befattning, hvars summariska rättegångssätt och oupphörliga sysselsättnivg med den lägsta personalen i en hu!vudstad, samt befattning med den högren polisens mysterier, omöjligen kunna anses för den bästa skolan att bilda denna graxlaga ömhet om formernas jakttagande, eller detta upphöjda sinne och känsla för äfven den ringaste samfundsmed!ems 1: gliga rättigheler, som böra utgöra den första och framför allt annat utmärksnde egenskspan hos en Justitiekansler. Var det då så underligt, om zllmänheten af Hr Nermans gallopperande upphöjelse till deuna plats icke drog någon annan slutsats, än ait någor utmärkt och allmänt erkänd förtjenst, men väl favoritprincipen denna gången varit nog mäktig, för att trävga Sig framom äfren börden eller det byråkratiska anseendet, åt hvilka det ifrågavaande embetets värdighet hittills merendels varit förbehållen. Vid öfverståthållarovaomhetot funpeerade en S äö DH: MHR m—— mm woIr mm MMO — — — SS tt