Aftonbladet – 15 september 1838, sida 2

chef, visserligen tagen, likasom så många andra, utom den civila embetsmannavägen, men bildad, rörlig, oförtruten, på god väg att förvärfva de insigter, som, efter det för alla vigtiga platser rådanie befordringssystemet, måste med många äfveotyr ichemtas efter tillträdandet, samt framför allt och hvad i våra dagar värderas allt högre, en man af obestridd heder och rät skänsla och derföre väl tägen Hos både hela den embetsmannapersonal, med hvilken h:n sod i beröripg och hos allmärheten. Det var, som hvar man vet, Friherre Sprengtporten, som, Iaborgrande tned de brister, detn h:tis uppfes stran för eu annan bana stundom lade i vägen på den; hvartill skickelsen upphijt honom, efter förmåga och med framgång arbetade att öfvervinva dem. TWader hönom var Hr Harlingsson antagen ntilit vidarex till polisthästare; icke den utmärktaste sf Stockholms berrar Kämnerspresides, men icke heller den mest opassande. Af anledningar, som inges menniska ännu kunnat återfinna i något avnat, än en önskan att å polismästarestolen behändigt introducera en ny protegE, ännu möra okänd än hins protektor, ställde herr Harlingssos sig i kollision thed sin chef Fiiherre Sprengtporten. Den förre negligerade dervid, icke blowt den eljest så strängt handhafda och åberopade respektenn, samt den grapulagenhet embetsmän alltid siosemellan fordra och gifv, utan han öfverträdde tillika uppenbarlig n formerna, då han, med förbigående af sin chef, vände sig direkte tll Kongl. Maj:t, der han sökte att mot chefens, ef hela allmänheten delade önskan, bana väg åt Hr Huliberg. Det är öfverflödigt att upprepa det trakasseri, som häraf följde, men säkert skall det oangenäma intryöket af det sätt, på Lhvilket tn väl ansedd chef vid detta tillfälle lemnades utan upprättelse mot en underordrad, hvars handling :j egde det bästa u!seinde, länge fortlefra. När denna handling jemöres med det eljest stränga handhafvandet af subordinationsprincipen, som till och med straffat en underordnad, för det han ilaglig form öfverklagat en förmavs mot honom vidtagne godtycklige åtgärder, med personernas alltid förut af regeripgen så ömtafsedda olika ställning i samhället och med det ifiiga framhåilandet af den enda mot Friherre Sprengtporten framkastade tillvitelsen, att han var eller önskade blifva populär, så tycker man sig skymta en py premiss för cea ofvan omförmälda slutsatsen, att de tills dato främst gällande, vare sig giltiga eller förkastlig2, konsiderationerna föllo, så svart de kommo i kollision med den önskan, att plaera protggen eller prog6vs skyddling. Herr Harlingsson bibehölls, Herr Hultberg uppsteg jema :e honom, och åt allmänheten lemnades att afgöra, hvad regeringens anseende vanny när en edan under flerårig embetsförvaltning bepröfvad och så allmänt aktad man, som Friherre Sprengtporten, slutligen måste stryka pfoten för herar Necmavr, Harlipgsson och Hultberg. Med denna korta erinran om befordrivgsväendet, hafva vi vidrört en af de vigtigaste anedningar till missnöjet, och med detsamma katat en blick på några af de personer, som i det tora dramat spelat både hufvudoch bi reler, --A a . a IT ss m—HH