OM OROLIGHETERNA OCH MEDLEN TILL DERAS DÄMPANDE. Första Artikeln. Ett fjerdedels år är förlidet, sedan efter mång. åriga förberedelser af ett länge följdt och i många märkvärdiga åtgärder äfven för mängden up: penbaradt system, en afgörande hufvud andling frammanat, och flera derpåföljande dels hufvuddels sekundära handlingar, liksom slag på slag, frampressat opinionsyltringar af ett annat än dej sedvanliga oeh lagliga slaget. Man synes förundrad att de förutsedda och äfven förutsagda sviterna af dessa handlingar, eftersvallet eller de genom la force des choses framtvungoa oordningarna ännu forifara; men är väl deruti något onaturligt? Lyda icke äfven oordningarne den naturlag, som bjuder, att verkan fortfar lika länge som dess orsak, eller åt minstone intill dess en kraftigare verkan från annat håll framkallas att öfvervinna den förra? Nå väl! Har man väl ännu sett en skymt till en afsigt att upphäfva eller försvaga de hufvudoch biorsaker, hvilka småningom gifvit näring it den sinnesstämning, som slutligen uppenbaade sin tillvaro på ett oväntadt sätt? Nej! Efer ett fjerdedels års med hvarje dag vaknad, ned hvarje afton gäckad väntan, att något slags koncession skulle göras, eller någon åtgärd vidagas att blidka det till utbrott vaknade missnöjet, amt befria medborgarne från den ökade oron rid åsynen af det sätt, på hvilket en af deras dyrparaste nationella rättigheter behandlades, hvilken tröst får man? Från den ur regeringens get sköte utgångne polismästarn en framställicg om polismsktens ökande; från regeringens rgan, Statstidningen, bifall på förhand till den a framställning, samt ett tydligare än förut