Aftonbladet – 15 september 1838, sida 2

Uti Nya Freja, för sistlidne gårdag, läse följande: Ännu hafve vi icke glömt hotelsen med Septem. berslagar. Statstidningen ville skrämma oss, liksom er vördig preceptor för auktoriteten bakom spegeln. Mer vi skulle råda Statstidningen, att i sådant fall först se sig sjelf i spegeln. Gör skeppshandeln, gör opo: pulära Embetsmän, gör olycksaliga tryckfrihets-åtal gör enfaldiga streck — men rör ej egenmäktigt vid gstiftningen. I ett folks känsla för sina lagar ligger något elektriskt: Rör man vid den, får man en puff, och mången har dignat till marken för en puft, äfven om mean är en sådan kapten Puff, som Statstidningen i sina radomontader öfver dagens tilldragelsers bevisat sig vara, En nations tryckfrihet skall naturligtvis ligga densamma ömt och innerligt om bjertat. Nu uppträder Statens — märk hvad man här menar med Statens — Statens egen tidning och säger: Godt folk! J ägen visserligen en grundlag, besvuren af Konung och Sländer, men, pass på, att man icke tar den ifrån er, kringskär den, förintar den. Och det är i ansigtet på Svenska folket, som Svenska Statens tidning har vågat kasta en sådan nsinuation. Låt vara, att en Svensk oppositionstidling — om man så rill, en folkets tidning — uppträdle och yttrade: ,Vi äga visserligen en Successionsordning, men, pass på! vi vilja göra om den, föränåra den utstryka en eller annan paragraf.o Skulle ran icke då anse författaren tillen såden uppsats för arsinnig och gripa honom för majestätsbrott? Men vad är skillnaden mellan Statstidningens verklica itbärsnde och det här ofvan supponerade? TryckTihetsförordningen är, så väl som Successions-ordlingen, en grundlag, och den ena, efter vå:t berepp, lika helig som den andra. Käraste Statstiding! Du totar till artiklar, för hvilka sjelfve den åe Totila skulle blygas, och alltid, när du höjer värdet, för att försvara dina satser, hugger du dig, tt begynna med, sjelt i tummen