Aftonbladet – 1 september 1838, sida 2

olagenhet kunnat utvidgas. Utan tvifvel Dade förändringen, på sådant sätt vidtagen, icke kunnat annat än medföra ett resultat, som varit fördelaktigt, jemfördt med det nu varande förhållandet. De:sa tarikar höfva vi till undvikande af allt missförstånd om Red:s egen mevivg ansett dss böra förutskicka den insända uppsatsen, hvilken lyder som fcljer: i (Insändt.) ÄNNU NÅGRA ORD OM DEN SÅKATLADE JUDE-EMANCIPATIONEN. 1:sta Artik in. Om denna åtgärd bar redan hvarjehanda blifvit skrifvet, och åtskilligt deribland är visserligen icke utam värde. Mycket, och kanske det väsenligaste, återstår likvil ännu att säga. Vidare diskussion om ämnet, så ital som tryck, färer också ej utcb!ilva; serdeles vid nästariksdag, troligen ock redan förut. Författaren till denna uppsats har dock ej för atsigt, att upptaga frågan i hela dess vidd eller att från alla synpunkter betrakta -densämma; dertill skulle fordras en bok. Han vill blott i kortbet widröra några af de vigtigaste sidorna, hvilka Hittills, så af pressen, som af de auktori.eter och korporatioher hvilka i ämnet sig yttrat, föga eller alldeles icke blifvit skärskidade, i hopp att på förband kunna derpå leda allitänna upsmärksamkbeten och eftertankan. Hufvudsakligen är det ifrån tre synpunkter, som åtgörden kan betraktas: sättet eller mojengerna, hvarigenom det lyckats Judstre uttigenomdrifva dentamma och att emot hela opivioven, som så tydligt och hörbart gifvit sig tillköpna, viona denva scger; formen, bvarpå frågan blifvit behandlad och afgjord, vehslutligen sjelfva saken, eller huruvida åtgärden i sig sjelf är rättvis och för S-enska samhället nyttig. I afseende på sättet eller Judanes utvägar att tillviona sig bifall å sin ansdkuing, åå talas ou så mycket derom både i Stockholm och i landsorterna, och förbållandet dermed är så allmönt kändt, att det säkerligeb vore högstiöfverflödigt a:t deröfver skrifva något. Såsom ett karakteristiskt oeh icke ovigtgt bidrag till kännedomen om sättet, hörn åtgärden tillkom och Judarnes seger bereddes, förtjenar dock nämnas, att Herr Stets-Tekreteraren Skogman icke absig opafsonde aft fr mtaga KommersKollegii betänkande och föredraga frågan i Konseljen till definitift algörande den 23 sistl. Juni,d.v s. två dagar efter detsåkallade nupproretn i hufvudstaden, eller just i det ögorbliick, då en lifligt upprörd och ag teredl sintesstämning rådde hos Regeringen, då, utom mycket anv, de flera anbefallde umdersökningarne, dem ;dubblade vakterne och patröllerne samt garnisonens förstärk.isg läto med skäl förmoda, att Regeringen var intagen af farhågor för vidtutgrenade konspiratiomsoch revolut ons förehafvanden. Säkerligen 120orde mången finna mindre rigtigt, att ett slikt ögonblick söch tills fället af en sådan agitation Beggnades af Herr Skogman, för att föredraga och afgöra ett ärende, som framför andra kräfde -en betånksam., lvga och pistionsfri öfverläggnivg; — men Hr Skogman hede sitt sätt att se saken, och begagnade tig af tillfallet. Likaså torde det ock vara en omständighet, som, i afseende på ;sättet för åtgärdens tillkomst, ej bör lemmas obemäld, satt det var KommersKollegium, hvarest Hr Skogman tillika fungerar såsom President, som först väckte frågan genom en hos Reyeriägenår 1835 om Hösten gjord hemitällen, och ant Her icke var förr än KonimörsKdlilegium på detta sätt tagit mnindtivet och borett Futlsrma vig, som dessa till Regeringen inkommo med sin anpsökning :om den så kallade :emancipationen. Med hönsigt till formen har sfgörkodet utaf dentia dagstifmningsfråga, utan Riksens StänAersmedverkan, redan blifvit så utförligt bebandlade af tidvingarne, både Aftombbdet, Dagligt A!lehanda och Freja, och så många välsrundade anmärknivgar dervid gjorda, stt nästen intetåserstår att deröfver söga,om man ejskulletfer Upprepa bvad redan förut är sagdt. Emot tiesse aumärkninger håller och det åberopade prejudikatet, att för .mer än 50-år sedav uoder:en anan regime, då Kornuogamakten fästen var -enväldig, ett Jadereglemente utan Riksers Ständers hkgsiifrande inedverkan utfärdadas, på intet vis stånd; och de: så mycket mindre, som Jude nes sipsläppande rar J2 eller svledringen till Redlementets