handlat i likhet med Gustaf Ill och Liljencraatz ech behandlat frågan i samma ferm som de. Tvärtom. Det är imedlertid en annan omständighet i formen, som, när Regeringen företog sig at af egea maktfullkomlighet sisom ett ekonomiskt ärende afgöra denna Lagstiftningsfråga, i högsta grad förtjenar att releveras, men hvilken blott ui Tidniagen Freja blifvit med några få ord i förbigående anmärkt. Denna omständig het är: att när KommersKo!legiam ansåg sig icke kuara underlåta alt inhämta Ständernis tankar öfrer den af Kollegium väckta frågan, det endast infordrade u:låtanden ifråa Borgerskapet, Magistraterne och högsta Länsstyrelsen i de fyra städer, hvarest Judaros hitintills fått bosälta sig, Dessa städer ägile uppenbarligen et: enskildt intresse för att KommersKollogii hemställan och Judarnes ansökning skulle bifallas; ty verkan af ett sådant bifall måste nödvändigt bhfva, att Judarne, begagnande den vunaa rättigheten, flyttade ut ifrån dessa städer, cch att således antalet af dem der och deras intrång i dessa städers rörelse skulle i samma mån minskas. Alla de öfriga städerna och landsbygden, som skulle emoitaga de från Stockholm, Götheborg, Calskrona och Norrköping utflyttande Jad-kolonierna, hade deremot i frågana ett alldeles motsatt intresse, hvilket, jomfordt med de få städernas, som redan förut betunno sig i et exeeptioneit förhållande, väl måite antagas för det allmännas. Nå: Hr Skögmaa och Kollegiun företogo sig att höra blott de få städer, som hade ett exceptionelt, ensidigt intresse för bifall till Kollegu förslag, men ieka hela den stora mängden af stålerna, som äger ett motsalt intresse och ettintresse öfverensstämmande med det allmänna, så är man vä! följaktligen befogad att aniaga, ait donea högst anmärkningsvärda irregularitet skedde med beräkning, och wi den beråkaingea: att, genom hörand2 endast af de fyra, uii ea exceptioaell beligenahet varande ståderva, erhålla yttraaden, fördelaktiga för Kollegii iörslåg och Judaraes ansökning, samt att, genom ickehörandet af alla de öfriga, alböja, det ena för emancipaioas-förehafrandet mindre gynnande opiaion skulle få tillfälle aw yttra sig och framiräaga till högsta ort. Denna mening synes på iatet vis vågad, och den öfverensstämmer äfven med allt hvad både förut och seiermera at Hr Skogman och Kollegium tillsjörts i frågan. Beräkningen gicades dock af utgången. Boargerskapet i de fyra städerua, som hördes, i7s;nade ej till sitt exeeptionaela prisat-iatresse och tinkte icke på den fördel, som de enskildt skulle hafva deraf, att en mävgi Judar veko bort utur deras sköte och förfigttade sig och sin industri till. andra städer och landsbygdea. Så väl Stockholms och Garlskronas, som Nörrköpings och Götheborgs Äldste hafva yturat sig öfver frågan och betraktat henn2 utur det ailmänna intressets syopunkt, med åsidosättande af sitt partikuliera lokal-iairesse. Götheborgs Aldstes utlåtande var uti ingen hufvudsiklig punkt gynuande för Kollegii förslag, och Norrköpiags Äldstes y trand: kan ock ej anföras såsom favoradelt för fragan, om det äfven, genom den försigtighet, brvarmed det är affatadt, förråder mer än et: berocode, hvaruti många af denna stads Borgerskap, i följd af deras rörelse, befinna sig. He Skogman har således i konseljen ej kunnat anföra en enda för förslas get gynnande mening fråa Borgerskapets Äldste i städeroa. Tvertom.! Blott plaralteten iaom två Magistrater har yitrat sig för åigärden och likaledes tre Landshöldingar samt Öfyerståthå!larea i Stockholm; men hos de sednare tåsom militärer och de förra såsom jurister, torde med rätta kunona betviflas tillvaron af den sakkävnedom och den erfarenhet af handel och rörelse, som fordras för att i det speciella bedöma inflytandet och verkvingarne af en sådan åtgärd, som den ifrågavarande, Oskså fianer man, att de tvenze tillstyrkande Magistraterae och de högre öfverbets-personerna alldeles d:spenserat sig ifrån att betrakta frågan frå denna syapunkt, uar endast hållit sig på de tomma, allmänna, intet sägande resonnemeatern:s område; så att man vid läsningen af deras utlåtanden verkligen knappast vet, om den åt