Aftonbladet – 1 september 1838, sida 2

ra, det secnare Ior ett ondt 1 samhallet, som det vore önskvärdt att få undanröjdt eller förminskadt, så är det ock klart, att sjelfva orsaken till det onda borde Lorttagas, samt att det rätta och enda fullkomligt säkra medlet dertill vore, att försätta medlemmarne af Judiska församlingen i sådan ställning, ätt de småningom och f sig sjelfva komme att amälgameras med det öfriga samhället, och den ser-, skilda nstionval-karakter, eller hvad man vill kalla det, som nu gör dem till en sluten kast för sig, en stat i staten, kunde af sig sjelf efter band försvinna. Här är det, somvi komma till den praktiska delen af frågan, eller den om vilkoren och möjligheten, som nödvändigt måste afses vid de:na liksom vid hvarje organisk författning, så vida den skall uppfylla sitt ändamål. — Ifall nemligen — och vi förmoda, att några olika tankar härom knappt finnas — en sådan amalgamation, som nyss nämndes, på något sätt låter tänka sig, så synes det enda medlet dertiil vara å ena sidan en så fullständig emancipation för alla i riket varande Judar, en fullständig likhet med hela nationen i både borgerliga och politiska rättigheter, att de icke vi-dare i något afseende voro inför lagen afskiljda ifrån andra Svenske medborgare, och å den andra sidan, att inga Judar vidare släpptes in i landet att här bosätta sig; ty endast genom den förra mesyren, eller att Judarne i intet afseende vidare betraktades :såsom främmande eller styfbara kunde— så sidt det! under nagot fall är att förutsälta — deras intressen sammangjutas med det öfriga folkets och tet land, hvari de vistas, erhålla för dem värdet af ett verkligt fosterland, och eudest genom det sednare kunde det förekommas, att icke nya, för våra intressen och förbållanden främmande medlemmar af desna nation ständigt skulle tillströmina. Den sednare mesyren vore ock ganska litt verksiällbar. Men hvad den förra beträffar, så måste man först tillse, huruvida en sådan emancipation låter förena sig med de närvarande föreskrifterna i våra grundlagar, och Bärftill måste genast svaras nej, så länge dessa grundlagar för Sverge bjuda nr stats-religion, -och innehålla att både representanter och embetsmän måste vara kristna trosförvandter. Sålunda möter man redan vid sjelfva ivgången ett tills vidare oöfverstigligt hinder mot en fullständig emabcipation. Men månne icke de:sutom Judarnes egha statuter innehålla sådana föreskrifter, som, oberbeöde af deras religiösa trosläror , Jjikväl från deras egen sida lägga hinder i vägen för en fuilsiändig förening och sammangjutning med det öfriga folket, äfven om denna — såsom vu skett genom regeringens mesyr — icke vidare skalle möta någon svårighet från det stora samhälles sida, vare sig i afseende på besittning af jord, borgerliga näringars utöfning, eller andra eivia rättigheter, säsom slögtskaps ingående med landets öfriga invånare genom giftermål m. m. Vi känna icke, huruvida sådana statuter finnas; men nog synes den cblandade renhet, hvari Judiska stammea älltid bibehållit sig, gifva anledning dertill, och innau det blifvit noga prövadt och undersökt, huruvira sådana ihivder från deras egen sica verkligen existera; så förekommer dot oss obestridligt, att man ännu ej böänvit till den puukt, ast det övskvärda ändsmålet kan vinnas genom blotta borttagandet af hvilka hinder som helat i författningarne. Hvad var då vid sådant fö:hållavde att göra,! när man likväl i börjen utgått ifrån den grund-! sätsen, alt de närvarande inskränkningarne på! visst sätt tvinga Judarne att egna sig åt yrken, som i det: hela anses skadliga och ruinösa föj samhället? 53e här, hvad i vår tanka hade v rit på en gång det klokaste och : est varsam ; ma. Först och främst, utt regeringen, som ij så många andra reformer vill äfvalstästlön låns-; samt mognande öfvertygelsenn, hade wid nästa Riksdag ännu en gårg inhemtat Stöndernas! tarika i ömuet; alt regeringen, för att besegr., den antipati som, hos n och annan afresonerad: öfvertygelse och hos en och annan af religi-s intolerans äger rum mot Judarne, hade lovati att icke vidare iosläpp2 sådene till bosättzing j landet; och för det andra, att Judarner: utvid i gning af stadsmannarättigheter, till en början! blifvit inskränkt inom de stöder, hvarest de nu få vistas samt rättigheten att besitta fast egen; dom icke vsrit beroende af några licenser från! fegeringen, men deremot ovilkorligen förenad med skyldighet för egaren, att sjelf bo på en sådan ANAL rg ALIS I mna Öm: An nike I