STATSTIDNINGEN RENTVAGER DET FÖRFLUTNA ÅRET. eller en återblick till återblicken på återblicken. Hvad skulle han ej hatva kunnat göra af Sverige, om hen hatt inga, eler åtminstone ej så många inre stämplingar och oroligheter att motarbet:? och huru mycket aft landets egna miteriolla nkrafter förspildes ej på derss dämpande, som kunnat för andra stora föremål användas n (Sveriges S:atst. Nr 158.) (Slut från N:o 193.) Angående fattigvården äro Swtst:s och Aftombladets återblickar ense deruti, att någon reform eller något system i denna gren ej under året synts till; men skilja sig deruti, att Btatst. med stor vidlyftighet beskrifvit regeringens åtgärd att ålägga Landshöfdingarne hvart tredje år inkomma med uppgifter öfver fattigvården, samt att Statst. af denna åtgärd väntar mycket, hvaremot Aftonbladet yttrat, att åtgärden innefattar ett löfte för framtiden, att det vore önskligt om den bure frukt, men att mar, att sluta af fordna alldeles lika boskaffade åtgärder för ex. de otaliga kommitteerma) har skäl äfven till fruktan. Ett item som efter Statst:s förmenande binder regeringens händer, böra vi måhända för rättvisans skull, omnämna: I Sve rige ärn yttrar Statst. fattigvårdens reglering ej helter Konungens ensak. 28 kap. 44 kyrkolagen, som innefattar grundstadgan att hvarje socken skall försörja siva fattiga, är enligt 87 och 88 f4 regeringsformem föremål för Konungs och Ständers gemensamma Jagstifning, Hvem hade föreställt sig, att i det officiella bladet träffa en sådan örehet för Ständernas rätt, detta halmstrå, som eljest så lätt öfverstiges. ,Hvad fångvården angår,, försäkrar Statst. nså utgör den äfven, tvärtemot hvad författaren i Aftonbladet vill antyda, ett föremål för regeringens omsorg. Detta är åter ett prof af Statst:s beryktade konst att meddela dubbeltydiga upplysningar; ty hvem tviflar på att fångvården vid sina tillfällen utgör ett föremål för regeringens både sorg och nomsorg). — Korrektionsinrättningen ensamt torde ge bekymmer nog. Imedlertid har A-fonbladets återblick gjort rättvisa eller rent ut sagdt berömt regeringens enda af Statst. nu citerade författning wi ifrågavarande ämne, nemligen den som till någon del hindrar öfvermagars onödiga inspärriing i fängelserna. Men regeringen hade äfvem utfärdat en annan, det lr en kungörelse af den 2 Juni 4837, som gör