Aftonbladet – 21 augusti 1838, sida 2

deras brottslighet ej i annat, än hvad åklsgaremakten anmäsker, så har man svårt att upptäcka något för dem farligt lagstadgande. Dessa fem personer äro: Medicine Kandidaten Ar C. JV. Påhlman, mot hvilken är uppgitvet, att han, på ÖfverStåthållarens uppmaning ti!l folksamliogea att skingras, frågat: mhvar står det skrifve:d5 Bagaren Hr C. R. FVallden, som på aftonen, medan folksamlingen ännu icke var så betydande, skall tillsport någon bekant: näro många komva ännu?, (måhända är Hr Wailden närsynt.) Kryddkramhandelsbetjenten C. J. Perger, som, vid ÖfverStåthållarens tillsägelse till folket att åtskiljas, lärer ropat: nmbort med vakt och vapen! vi äro ett fritt folk., De öfrige tvenne äro Skomakaregesällen B. Liljegren och Gulddragaregesällen G. A. Lun. gren, at hvilka den förre påstås hafva ropat: bort med polisen!n och dena andre här kan iogen befalla; här stå vi så länge vi viljan. — Till vittnen i målet hafva, jemte ena mängd polisens tjenare, blifvit åberopade Hr KammarMusicus Kzebel och Sadelmakaremäistaren Hr Mellström. Hr Häradshöfdingen Hoffstedt, hvilken, efter hvad vi ofvan nämut, är åklagare i målet angående Hr Nermans fönsterrutor, har äfven blifvit förordnad att i denza egenskap uppträda i saken rörande oljudet i Hofrätten den 19 Juni och, något som synes högst märkligt, samme Hiradshöfding har dessutom, allt af JustitieKanslersEmbetet, fått i uppdrag att vara aktor i de till KX igsrätts handläggoiog remitterade ank:agelserna mot Officerarne vid Lifgardet till Häst, Grefve de la Gardie och Friherre Björnstjerna. Såsom tillägg till en af dessa underrättelser bör icke förglömmas en serskild omständighet, som hör till karakteristiken af dessa mål. En afde ipersoner, somi afseende på scenen i Ho!Rätten blifvit hörde vid den premilinära undersöknivgen i polisen, Hr Kongl. Sekreteraren Crus ll, hade nemligen uppgifvit, att han bland de närvarande åhörarne tyckt sig förmärka åtskilliga svarta händer. Denna uppgift hade gifvit akItor, Hr Advokat-fiskalen Frecholm, anledoing jtill den funderingen, om icke ifrågavarande händer bordt tillhöra boktryckerikonstförvandter, loch Hr Advokat fiskalen yrkade på grund deraf, att Boktryckeri societetens samtlige medlemmar måtte kallas och höras, huravida de kände, någon af deras folk varit uppe i HofRätten jeller haft tillstånd att vara borta från cfficinerina vid omförmälda tillfälle. Detta förhör ägde ock rum i går afton, men enligt hvad de närvarande boktryckarne förklarade, fanns ingen anledning till den nyssnämnda förmodan. Hvarföre — i händelse några svarta händer vid tillfället verkligen funnits i HofRätten, hvilket är en alldeles py uppgift — dessa just skulle tillhöra boktryckerikonstförvandter, är en serskild sak, hvars utredande verkligen vere intressant att erfara. Till upplysning i detta afjseende torde linda, dels att boktryckerikonstförvandterne först och främst af naturen icke hafva svartare händer än andra merniskor, och för det andra vanligen plöga tvätta sig, injnan de gå ut från sina officsiner, och dels att, enligt hvad ganska tillförlitliga personer hör!s (intyga, en vida öfvervägande plurslitet af åhö, rarne i HofRätten bestått af sådane personer, som alldeles icke kurde förmodas hafva smutlsiga eller svarta händer, och deribland en myckenhet tjenstemän. Någon illusion kan således vid tillfället möjligen hafva hos den, som gjort uppgiften, visat, om icke hela saken, åtminstojne händerna, i svartare färg än de verkligen fi. en