Aftonbladet – 21 augusti 1838, sida 2

Djurgården. — Ascensionsstigningen. Vauxhallen. Söndagen, denna dag, hvars !edighet eller röjen för den ojemförligt öfvervagunde plu aliteten utgör det enda tillfälle, då den skall vjuta för hela veckans arbeten, men som framför allt om sommaren utgör det mil, på hvilket så rmåvga beräkningar under de öfriga dag rna utsiällas, så många önskningar riktas, för hvilket så minga partier uppgöras, då man ur hufvud::aden flyr på en stund ut i naturens skö:e; Söndagen har denna sommar nästan oupphörligen visat ett mulet ansigte åt oss S:ockholmsboar. Nio Söndagar å rad regn — man bör könnma hvilket värde en Stockholmsbo säiter på sin Tjurgå d promenad, sin ångbåtseller seglatsfard, för att fatta hela vidden af denna otur! Sindagseftermiddagen väst före den sista gjorde dock ett undantag hörifrån. En frisk virdkultje hade redan kört bort regnbyarna, eftermidd:gen var alldeles klar och jag begaf mig på en stund öfver åt Djurgården Det synnes verkligen, att alla med otålighet afvaktat och at alla ville begagra det vackra vädret medan det räckte; ty värmare 40 roddbåtar voro syselsatta med passagerares öfverförande ifrån holmen. På sjelfva Djurgården har väl i år icke varit en så talrik folksarsling; tusendetals hufvuden stodo sammanträngda på den så kallade djurgårdsslätten ; f umtimershatta; , schalar, schalett r voro i ett brokigt hvimmel blandade om hvarandra; pejkarne gjorde sina puts och retade skrattmusklerna genom siaa bons mois; herrarna utblåste hvyirflarde moln af cignrrök och mönstiade damerna. Nu riktades allas blickar till en från V uxhalen redåt vägen utspänd lina, på hvilken en li en hvitklädd med pajazzomössa utstyrd gosse skulle visa sin färdighet i ascensions stignin;en.n Med balanserstången i hard assrcerade lan äfven lyckligt och väl uppför en lindrigt luttande lina och tillbaka igen, och sedan deta för bättre minne skull ännu en gång blifvit epeteradt, var spektaklet slut, pejkarne burrade, inan nedtogs, och folket skingrade sig sminingum. Med någ a bekanta tog jag vägen förbi 3ellmanrs byst, hvilken i år icke bi vit på vanigt sätt hedrad, framåt det täeka usislottet Roendal, b traktade för den ,hundradeförsta gånen den magnifika rikskrukan, hvars storartade arskter frappantare framstiger på dess plats ära det lilla såkallade slottet, och te vände