det berättas, hafva hos fångstyrelsen begärt lagliga ordres i afseende på den behandling, som Assessor Crusenstolpe har att undergå. Man har i civiliserade samhällen vant sg att med mensklighet behandla fångar i samma kategori som Hr C.; man lemnar dem all den frihet och vederqvickelse, som kunna föreras med deras säkra förvarande. Så har bruket förut varit äfven i Sverige. Att Hr C. behanclas nära nog som en på bekännelse insatt mördare, kan den om den högre Polisers märkvärdiga farbågor okuvnige icke så lätt förklara; han kan möjligen falla på den tankan, att denna brist på vanlig humanitet härleder sig från en rå hårdhet hos kommendanten. Pe, som känna Hr ÖOfverste Panchen, veta imedlertid, att ingen misstanka skulle vara orättvisare; detta intygas af hans i allo gentlemanlika förfarande mot alla fångar, som förr varit under hans vård. Vi beklaga honom sannerligen, att han denna gången nödgas vara sig olik, och i synne:het om han skall tvingas dertill af blott muntliga befaliningar.