Aftonbladet – 9 augusti 1838, sida 2

de först visades, sig sjelfva till ära och andra till varnagel. Huru många blefvo ej der onödigtvis tram-. pade och trängda! men så ville hofven — jag menar häst-hofven, den ödmjuka tjenaren åt dessa ljus: blåa paschar af en häst-svans. De hafva nu gått ;än längre. Det är nu mera med sabelhugg, som de ;proklamerat ordningens och lugnets sak; det är med putdelandet af blessurer man vill vinna folket; bandet emellan styrande och styrda skall tillknytas med blodlefrar. Lefve Hästgardet! Måtte endast dess vädla mod icke så frusta ut mot medborgare, att ej ben droppe fimnesj qvar, när det gäller verkliga fiender! Måtte det icke så nitiskti Stockholm käm-! ppa för Hr Nerman, att det sedermera på fältet finner sin öfverman.n! Högtärade Rätten och den blifvande Juryn behagade deraf inhemta, hurul!edes författarens gäckande framställning, ehuru slingrig hon är, dock i sjelfva verket åsyftar att tillvita bemälte Kongl. Gardesregemente att vara öfversittare mot egna, fredliga medborgare, att hafva, i stället att bemöda sig om ordningens och lugnets vidmakthållande, förfördelat ! dem genom onödiga åtgärder och blodsutgjutelser. Slutligen har utgifvaren ifrågaställt detta regementes mod emot Rikets fiender och gitvit dess medlemmar en benämning, som, då den jemföres med tonen i hela stycket, icke kan anses annorlunda än såsom ett oqvädinsord. Beskyllningarne äro gjorda utan bevisning, förnärmelserna utan undantag. De gälla således Befälet likasom manskapet, eller corpsen i det hela. Intet bestämdt tjenstefel är uppgifvet; ingen viss målsägare, som begär upprättelse, her framträdt. De ifrågavarande tillvitelserna kunna således icke anses annorlunda än såsom smädelser mot Befäl och manskap för utöfningen af deras tjenst, eller af Embetets och Konungens ärender. — Då nu dessa smädelser skett i tryckt och utspridd skrift, samt intet ändamål för dem är uppgifvet, eller något annat synes, under förenämnde omständigheter kuvona antagas, än det arga uppsåtet, att dels utgjuta sin eger ondska mot denna del af ordningens vidmakthållare dels emot dem uppreta andras sinnen, under en tid I då oroligheter nyligen utbrustit, och nya voro at i befara, såsom händelserna en vecka sednare bekräf tat; så anser jag utgifvaren derigenom hafva förbruti I sig emot 3 8 mom. i TryckfrihetsFörordningen — förbehållande mig att, efter inhämtande af svaran dens förklaring öfver hvad nu blifvit anmärkt, få be stämma graden af det ansvarspåstående, hvartill la och sakens beskeffenhet kunna föranleda. Stockholm den 1 Augusti 1838. J. G. Fredholm.