Aftonbladet – 7 augusti 1838, sida 2

stitutionella vilkor. Det är klart, att ärftligheten inom den monarkiska styrelsen icke är möjlig, om Konungens pesson icke är helig och okiänkbar. Om KoIoucgamorsd, inspärsning, eller en process kunna störta Konungen från thronen, så äro samma medel fullkomligt Lhka användbara mot hanz arfvingar. Det är äfven klart, att under en representativ styrelse, under en styrelse der folke:s vilja bör gälla mest, Konungen måste förklaras ansvarsfri, om han skall kunna vara okränkbar. I Men hur skulle han slippa ansvar för sina handloger, om han kunnat göra hvad folket ogillar? (Om han icke är ofelbar, huru kan då hans felsteg undgå ait åtalas och straffas? Eno kounstiItutioneil konung måste derföre vara ofelbar. I Man medger detta, men man påstår, att det är en fiktioz, Alld les icke; Konungens ofel)barhet är ingen fiktion. Konungen måste i orIdeis hela bemärkelse vara fri från all villfarelse. Detär icke nog, att Konuagen är skyddad mot följderna af sina fel; han måste icke alls fela i fråga om styrelseåtgärder. Om han gör dåliga val, ingår skadliga troktater, e!ler börjar orättvisa och opolitiska krig; em han föreslår skadliga lagar; om något visst impopuläsrt parti företrädesvis njuter hans ynnest; om hen gör sig skyldig till snikenhet eller förskingring; om han i allmänhet ger affärerna en dålig riktning, så känner och dömer folket allt sådant. Åvger är lder onyttig; antinges kommer den för sent, såsom för Carl X, eller låter den i alla fall tadjet och impopulsriteten qvarstå. i Alltså, tör att ej begå fel i styrelsen, fions ieke mer än eit enda medel, och detta är: att licke alls styra. Må hofmännen betänka detta och upphöra att ullegaa Konungen ett styrelsesystenra. Det fins i sjeliva verket blott tre möjliga följder af den argumentation, de försöka. I Aniisgen föreställa de Konungen, såsom för, ändrande sin djupsinniga tanka hvarje gårg ma joriteterna förändra rig: i detta fall nsdsätta de konungavärdigheten i allmänna omdömet ; Eller ock antaga de att Konungen ej bar mera system än. ministeren af den 15 April och ait han styr endast genom list och habilitet, tagaade dagen som den kommer, likgiltig för :priociper och nationella önskningar: i detta fall framställa de för landet ett eländigt efterdöme, i stånd att förstöra all politisk seälighet och all siatsmanusheder. Hvar och en skall ause sig berättigad atticke följa hvarkea öfvertygelse eller gusdsaiser och att byia om parti efier behof och omständigheter; man skall öfvergifva sina vänner för den riogaste fördel, och beizakta som cn dårskap att äga en opinion; den allmänrna andan skul förslappas och likgilighet och egennytta taga öfverhand, till dess en skakving intriffar, som vänder upp och ned på allt, bestående, Såsom ett trecje argument antaga hofmännen en ännu skadligare dikt: de säga, att Konuogen: äger en oföränderlig tauka, eti faststilldt system, som ieke ger vika för majoriteten hvarken il parlameniet eller hos valmårnen; de påsiå,! att korur gens makt alltid öger företrädet, samt! att deputeradekamwmaren alltid måste vika för I föreningen af de tvenne andra makterna, ko-; nuvgamaklen och pärskapet, hos hvilket sednare! mejoriteten lätt kan tillvägzbringas medelst en ny uppsättuving, i händelss pärskemmaren skulle få det infatlet att spela oberoende. I deita fall! skall oppositionen vända hela sin styrka mot det der systomet, hvilket man skall utgissa och noga bestämma, för ati dess bättre kunna be Lämpa det. Tvister maktrna emeilan skola med hvje dag blifva mer och mer mijliga,! och msesid:gt misstroende ej uteblifva; i stallet fur diskussionen om de kurania affärerna och ministraroes system, skall komma den, om i än nödvändiga, dock alltid fatala diskussionen om de konstitutiouella grundsatserna, om dej politiska makternas ursprung och om konuagamaktens gränser. År icke detta en verklig ansvarighet, och blifver icke konungamakter, sålunda uppfattad, underkastad både fel och ansvar? Man förblandar sakerna; man kallar fiktion det, som bör vara verklighet, och verklighet det, som endast är fiktion. i Konruzgen bör vara verkligt ofelbar, och fär dona arcalk här han aldrig stvra. Åt FM OM An he -— mm mA AR