Aftonbladet – 7 augusti 1838, sida 2

a QQ TT) 0 SMA OO MARRT vändt. Franska folket är rörligt och snabbt till handlipg: må man lemna det ministererra, och sätta konunogavärdigheten högt öfver dess verksamhet, om man vill g:unda någosting varaktigt. Huru minga styrelser hafva ej blifvit öfverändakastade på de sednast2 femtio åren? Ärfiligheten med alla dess tillnörigheter fanns ju i kejsartidens konstitution, liksom i restsurationens. Nepoleen och C::l X hatva bida varit allena styrande; den förste hade snile ö ernog, och den andre ägde åtminstone Eu:opas förtroende: hvar äro i dag deras dynastier? Vi önska, ati Ludvig Filipps måtte öga större varaktighet: derföre vija vi bevara honom och hans efterträdare för styrelsen. Uppfinnarne af de konstitutionella teo:ierna cm konungens allenastyrelse gjorde wäl i at tterläsa akterna angående Cal X:s ministrar, och börja med inhemiindet af de grundsatser, på hvilka utslaget stöder sig. Sålunda är g:undsatsex: Konungsn skall res gera men icke styra, vilkoret för Konuagens ofelbarhet, som åter 8: vilkoret för okrinkbarheten hos hans person och ärftligheten hos hans ätt. Men, invänder man, hura skall man få diskussionen öfver detta eviga thema att upphöra, huru skall man ålägga hominnen iystaad och skingra dena allmänna oron? Svaret är lätt. Anda hituills hafva vi ägt mivistrar, men inga ministerer. Miasisirarne a:beta individuellt med Konucgen, och hur kan man då säga, att Konungen icke styr? Föreställ er, i motsats härtill ett homogent kabinett, upprunnet ur majoriteten i representatiooen och lifvadt af en gemensam ande; föreställ er att piesidentea i kabinettet är d.ss verkliga chef, d. v. s. att han äger öfversigt af allt, och föreställ er slutligen, att Konungen kommunicer r sig med ministeren och icke med minisirarne, d. v. s. att chefen för kabineitet, eliter kabinette: förenadt till konselj arbetar med Konungen, men att aldrig ministrarne serskildt understäl:a Konurgen sina arbeten. Då skall man icke mera säga, ait Konungen styr; då skola icke okloka smickrare äflas att tilligga Konungen ärsn för andras uppfinningar; då skall man icke mer bestrida Talleyrand en diplomatisk blick, eller missunna Casimir Periers minne ett system för den inre politiken; man skall icke mer afundas marskalk Soult och icke för Konungeas politik reklamera den hyilaing man bemburit krigare: an, Frankrikes värdige representant, kejsrrikets utmärktaste soldat. Då skola ändtligen micistereas fiender icke mera upprepa, att söndringena omsorgsfullt underhålles inom kabineiterna, som aflö:a harandra, så väl som inom kammuenrs mejsriet, att stat. macnen tvingas atl slita ut hvarandra, att lirsktigseten föredrages framför talent, och det personliga dvcuementet fram!ör popu a iiet och iuvflytande. Med et ord: ett verkligt presidium. hos ehefen för kzebinettet, likarughet hos minisiören, dence; ursprung från represen ationen, Åonungens komiuunikation med ministeren, förenad till konselj, eller med konseljpresidenten, men aldrig med mi.istrarne indivicuelt, se der den representativa styrelseformen. Se der de vilkor som böra ingå vid bildandet af hvarje minister; se der hvad man i deg diskuterar, och hvad mer än nigonsio skall diskuteras vid öppnandet al nästa session.