Aftonbladet – 27 juli 1838, sida 3

.Samin 3Som en bHbelaunlug BOKHANDELS-BULLETIN. I DEN AFVITA BOKEN lär visserligen af-vHvita Boken, ebu:u den ej I gör något ingrepp i den sednarcs häfdvunnea anspråk på att vara afvita. Att den ,Hvitia Boken,, sjelf alvita iåmininelse, kunvat gifva Kf ech namn åt den afvita, Här ingen finna besynverligt; men att den :fvita boken, en dotter af den Hvita oeh afvita, i sjelf kan vara en rätt förnumstig och, hvad minigen mera tycker om, en rätt rolig bok, låter i sanning något zraradoxt. Kemien företer likjväl åtskilliga exempel på dyika kontraster e,mellen riämnet och produkten. Nan gör t. ex. socker af sigspån och linae!ump, och den flyktigaste eau de lue: af den 1trögaste oxes skosulor. Men suktorerce äro ett retligt slögte, och det år kanse icke väbetöpkt sit i dessa förbistrade tider titulera en sidan berre för kemist; vi aga oss derföre frihsten att göra afvita bokens förfatiara till en träsnidare, en af dessa tå!tmod:ga Lumorister, som för sitt höga nöje skära ullahonda rcliza figurer af sålana missbildade quistar och knölir, som de ordinarie reccensiopssnickarre förkasta. Sålnuda har han af Hvit: Boken utplockst de kuriösss:e utväxterna och kommit natuen till bjelp, genom att ytterligare uthilda och utkrusa dessa utväxter dil den form, för hvilven deaf nataren sycvag blifvit bestända. Hör har han restaurerat ett prydligt horn, der en lång och knölig näsa, här utveklat ett parrepuerliga midasöron, der uppkammat luggen öfver dinna vidströckta panna, som Syces evkom konstruerad för den af pHvisboks tillverksren upptickta förmågan att tänka utom sig Denna sysselsättning är rolig rog för den, som vår Herre bhegifsat med tid och humor, och ett författaren tll nAfrita Bokenn ej sakvar de sednare, torde inhemtias af red: wntacne bitsr ur bans skrift, hvilkea börjar sålunda: Till Klockaren, högvälaktade tirr Kantorn Per Fata, Linköping Weulösa Min kärvste svåger! Den väntade soran är anlind; men du satte mig i icke litet bryderi, emedaa jag af alla anledningar ieke kuade tro annat, äa utt det var; hv.t. bok, som ,cu, ville foryttra höruppe, heldst! jag vet, att det vixer mycket sådan i din ort. ; Derföre, vär du bad mig gå ech göra upp med Herrer bokhaudlare om försäljuingen 21 dina vara, trodde jag att du menade våra brädgårsäsare i allmänhet, hvika handla så väl me! bok som amdra trävaror; men när jag då slutligen; kom till dem, så ville ingen ta emot din bok, I ;huru de icke kunde undgå at finna sjulfval srundimvet i densamma tröaktiet. Det lärer ? Jest varu en grosshandlare Fredholm här, som iger en stor brädgård, och läggur Vagturne på 5 mycken bok han kan komma öfver; men hag skall hufvudsakligen tycka em två sorter D04, den ni ej äga der nere i Östergyllen, weml.: röd och murmorerad bok. Mon dt kal: Hia ge sig i handel med honom, ty i tället för betalning, kommer man på fästning.n1 Seden författaren sålunda aflagt de första häls I vingarne hos sia kära svåger, genomgår han påra hufvudstycken af dennes Hvita Bok, oath! j l I