Aftonbladet – 19 juli 1838, sida 2

JUDITH ELLER OPERALOGEN. (Forts, från Nr 81.) III. Dagen derpå öppnade Judith sitt fönster i god tid; grefvens vagn stod der äfven nu. — Det var säkert, att ban så följde henne alls nätter; men i hvad afsigt? det kunde hon aldrig utfundera . . . . att begära en förklaring . . . det vågade hon icke. För öfrigt såg hor honom aldrig, om icke under aftnarna på operan, då han satt i en fondloge på andra raden, den han abonnerat för året. — Han kom icke mera på teatern; han bad ieke mer att få föra henne hem. Huru skulle hon bära sig åt! Lyckligtvis gjorde man henne en orättvisa, en prejudice . . hennes kamrater trodde henne förtviflad; hon var förtjust. Hon skreftill grefven, att hon hade en bön att göra honom, och bad honom komma till sig. — Detta bref var likväl icke lätt för Judith att författa och hen använde derpå en hel dag. Hon började det många gånger på nytt, och ref sönder åtminstone tjugu koncepter. Hon hade lapparna deraf i sina pocher, sin pirat, och troligtvis hade hon i någon vrå af teatern tappat ett af dessa koncepter, derlnågon kommit öfver detsamma, ty på aftonen hörde hon unga aktörer och orkesterabonnenter utan barmhertighet skämta och roa sig åt en biljett utan signatur, som giek hand ur hand, hvars författare de icke kände, och förse den med s3airiska kommentarier, samt yttra, att de ämnade nföra den följande dagen inågon jurnal, såsom modell för brefgenren, till bruk och nyttjande för balettens Sevigneer.