Aftonbladet – 12 juli 1838, sida 2

. i nen medstadsvakternas organiseranden till spioner är högst pikant och komisk. Den oskyldiga j upplösnivgen af stycket upptaga vi icke här, för ant ej gå läsarens intresse i förväg. REVY AF TIDNINGARNA. I Uii Svenska Minervas sist utkomra nummer Iför i Tisdags påstås, att en några dagar förut li denna tidning iofluten notis, att endast ett färre antal fartyg här på strömmen hade flaggat den 4 Juli, på H. K. H. Kronpriosens föI deisedag, skulle vara grundfalsk, i thy att, så I snart saluten börjades ifrån batteriet på SkeppsI holmen, flaggornan, enligt hvad Minerva påI siår, med detsamma gingo upp på alla i hamren och på strömmen liggande fartyg, alldeles hkmätigt antaget bruk, enligt hvilket flaggnin, gen icke börjas förr än kanonsaluten.n Vi hafva redan förut hört åtskilligt muntligen itvistas om ifrågavarande uppgift, hvarom olika liankar ögt rum, enär en del påstått, a:t ultrycket endast några fån vore oriktigt, och att Iman kunde räkna de fleste af de större fariygen vid bron, som flaggade en stund vid middagstiden: andre äter påstå, att antalet ej var så stort; mem vi hafve änru ej hört nå(gon sträcka sig ända till alla fartygen. I alla El torde den olika version, Minerva har framställt, äfven böra upptagas, enär det visserligen icke vaiit vår afsigt att orätt påbörda fariygs-befälhafvarne någon inadvertens eller mindre uppmärksamhet vid ifrågavarande till. fälle. Minerva har i samma nummer såsom anmärk ning vid en notis af Aftonbladet berättat, att det beslut, som Borgerskapets äldste nyligen fattade om uppresande af en byst åt Ofverståthållaren Friberre Sprengtporten, haft en icke obetydlig minoritet emot sig, och deriband de jfleste bland Grosshandelssocietetens äldste, sarat Hrr Wigert och Eckerman, hvilka önskat, att saken kunde uppskjutas till framtiden, helst j i flere föregående Öiverståthållare funnits. hvilka icke åtnjutit denna hedersbevisning. Vid vo-j teringen voro 10 röster skiljaktige. Avgående sättet att bestrida kostnaderna voro ock, upp-: gifver Minerva, delade meningar, då minoriteten ville låta detta bero af frivilliga bidrag. Vi äre i dag verkligen lycklige att få vara någorlunda af samma tankar med Minerva, hvi!-! ket annars icke just så ofta inträffar, och, att: döma af tonen i hennes lilla uppsats, icke hel-j ler nu lärer vara väntadt. Oaktadt vi nemligen uti ofvannämnda beslut utan tvifvel se ett nytt bevis på den varma hyllaiog, hufvudstadens borgerskap egnat Friherre Sprenegtporten, och på det allmänna tänkesättets riktning i fråga om dagens händelser samt under den synpunkten fägna oss deråt, förekomma oss lil väl de gjoraa invändningarna emot uppresandet af en: byst ganska gruadade. Oftverhufvud är det ett fel, som tyvärr alliför starkt vidhänger oss Svenskar, och som visar, huru mycket ännu återstår 1 vår politiska uppfostran, att det för oss näsian ieke är möjligt att erkänna en god egenskap eller förtjenst hos en högt uppsatt man, utan att tilika falia i en förtjusnivgsfeber och ett slags afgudady:kan. Detta varseblifver man vid många tillfällen, och det går så långt, att man sett gamla stadiga embetsmän, som fått tårar i ögonen af rörelse, blott för det de sett en kunglig eller furstlig person tala några vänliga eller nedlåtande ord vid en af de förres gelikar, eller observerat någon liten prins lekande med andra barn, alldeles såsom hade gudar i deras skepnad nedstigit ibland de venliga menniskorna. Åntingen detta nu är en följd af de stränga rangoch ståndsskilnader, som dei nästan öiverallt lyckats etablera, och de minga afsatser på embetsmanna-, hierarkiens, etikettens och umgängslifvets trappa, som ända till de sista tiderna ställt hofveti en egen sfer öfver den bo gerliga, och hvarigenom kungligheten, med sina attributioner Jyekats höja sig öfver mängden på ett afstånd, som denna, i följd af en nog ellmän synvilla, inbillar sig större än det verklisen är, eller: att den verkliga skickligheten hos personer på chefsplatser möjligen varit så säll ynt, att det derföre betraktats såsom ett slags inderverk, när man på en sådan plats fått en ;erson med ljust förstånd och urskiljning; nog j j E 4 1 q ) : Vv 1 5 s ; ö f al Fi äg al f dan Jan nratada fallanhatan saa aff Ada I ha