Aftonbladet – 12 juli 1838, sida 2

Denna pjes angifver sig sjelf ganska anspråkslöst såsom en fars, hvilket den ock verkliger är, men har, såsom sådan, många lyckade ställen, eburu äfven några mindre nödvändiga episoder. Borgmästarens skuggrädsla är ganska vä hål! jen allt igenom, och iyanerhet är den sccenea af god effekt, när han i sin äcgslan öfver ett par iniupna rapporter förgäfves söker förmå en af interlokutörerna, som ser serdeles betänk. sam ut, att skratta, i hopp att det ej må vars så farligt, och derföre under uropet: nIVå så skratta då, menniska. sjelf med den fötrfårligaste ängslan i uppsynen slår till det ena gapskratiet efter det andra. Den basta figuren i pjesen är annars Hr Deland, som i egenskap aj stadschirurgen Schele här har ett nytt tillfälle att genom sin siora komiska talang väcke pubii kens allmärna munterhet. Det måste äfven medgifvas, att Hr Nandelstadis maskering såsom poHisbetjenten Kurz är oöfverträfflg och visar, att kan possiderar mimiska anlag i hög grad. Scenen med stadsvakternas organiseranden till spioner är högst pikant och komisk. Den oskyldiga upplösningen af stycket upptaga vi icke här, för a!t ej gå läsarens intresse i förväg.