Aftonbladet – 7 juli 1838, sida 2

Herrar Nermans och v. Hartmansdorffs Junitryeksfrihetslag måste således skrifva nyssnämnde f på följande sätt: Hvar och en, som tadlar ;konseljenn eller re geringen för Konungens hardlinger, miste lif vet eller straffas med färg:lse från 2 till 10 år. De herrar, som önskat tillämpning af en sådan lag i Juni, hvad skulle de icke försöka, om ödet tillät dem stifta lag i September? Franska septemberlagarna åsyftadeisynnerhet att skydda konungens person och göra honom oantastlig för regeringens handlingar. Franska minvistrarne, som icke äga större beslutanderätt, ic ke heiler större ansvar än de svenska, hafva, för att genomdrifva denna grundsats, också handlat på ett sätt, alldeles motsatt de svenska herrarnes. De sökte nemligen på allt sätt att skjuta sina personer framför Konungens, för ett skydda henom, medan de svenska Juniherrarne tvertom skjvta konungens person framför sina egna,som raturligtvis också äro vida angeJögeare för monarki. ps bestånd. Så här yttrade sig en af Frankrikes om nödvändigheten af monarkers okränkbarhet för monarkiens bestånd särdeles öfvertygad minister, Persil: Vi vilja alldeles icke förirycka oppositions;pressen, vi öfverlemna den VARA PERSONER, VARA GERNINGAR, VÅRA TANKAR. Den konstitutionella pressen må vara rättvis eller ej 1 sira arfall, vi blottställa oss för dess hugg; det är PRESSENS RÄTTIGHET, det är ett vilkor för vår ställning , Hören I väl detta, god vänner af den svenska konseljen, Herrar majestäter, rådgifvare, Roserblad, N: 1mzn, Brahe, Hartmansdorff med flera, hören J? ,Våra personer, våra gerningar, våra tankar, — pressen må vara rättvis eller icke, det är hen-! nes rättighet, det. tillhör vår ställning, — hören J, som ansen för en gudlös smädelse, för hvilken svenska folket borde vara färdigt att bortskänka hela sin tryckfrihet, om någon berättar, huruvida J nyttjen eget hår eller peruk på edra af moajestätets gloria omstrålade hufvuden: — hören J då icke, hvad en fransysk minister yitrat såsom ingress till dessa Septemberlagar, hvarmed det officiella bladet uti sin byxångest hotar nationen? Det är för öfrigt svårt att återgifva detta yttrande i våra junistatsmäns maner; vi skola dock försöka det, öfverlåtande åt dem som följt händelserna att korrigera öfversältningen: Vi vilja icke döda eller fängsla oppositions pressen, vi vilja blott döda eller fängsla författarne. Vi öfverlemna honom Konungens person, Konungens gervirgar, Konungens tankar; må den konstitutionella pressen vara rättvis eller icke i siva anfoll, vi parera dess hugg med Konungens person och gerningar;, detta är det beqvämaste i vår ställving. Det låg något ridderligt, men tillika något klokt i de franska statsmännens trosbekännelse. De ville monarkiea och de insågo, att den skulle upphöra att existera om konungen skulle j uppbära huggen. Tiderra voro svåra. Det var icke nog att monarkien ägde en mängd bittra och oförsonliga fiender; konungen ägde ännu flera; ty han var den skottafla, mot hvilken! alla partier riktade siva pilar i samma ögonblick de upphörde att afskjuta dem mot hvarandra inbördes. I en sådan tid var det äfventyrligt och ridderligt att ställa sina egna personer till skydd framför Konungens; men det var äfven kloät; det var ett vilkor för monarkiens bestånd, och det har lyckats, tvertemot så måpga erfarne mäns betänkligheter. Hur länge tror man väl, att monarkien i Sverige skall bestå, om man ideligen upprepar den visen : det är Konungen, som allena beslutat detta; det är Konungen, som befallt att konselj skulle hållas på en sabbathsdag o. s. v. — Och detta med så öfvade och ofelbara statsmän, som vi äga. Således i September en gång skall man sätta törnekronan på Svenska yttrandefriheten. Man förmår ej längre stå ut med ett sådant lyckealighetstillstånd här i landet, som våra g0-1 da tidningar beständigt uppduka för oss. Med så stora välgervingar, som man bevi-! sat deita land, kan man omöjligen längre stå emot folkets — nå, hvad skall det nu hetal:! prättskänslan. Med så mycket tvång iryckfribetslagen pålägger svenskmanna yttranderätt, med den i andra konstitutionella land oerhörda räitigheten att degligen afsätia tidningsredaktö-: rirna, med den egna krigslisten att med majej! cot5ötate hala haga a a Am TT LR