Aftonbladet – 27 juni 1838, sida 4

stet ej att frukta. Vill Sigismund utgjuta Svensk mans blod för sin vidskepelses skull, så blifve den Svea konung, som Svensk lag och rätt hålla vill.n Fresta mig ej,, utropade hertigen med förtrytsamt ansigte, ehuru en hastig ljusning i blicken tillkännagaf, att komplimangen ej förfelat sin verkan. Gud låte Sigismund taga rätt och skäl, så må han gerna behålla Sverges krona Men vi hafva talat nog härom. Rättnu äro vi framme der, som jag tänkt slå krozotjufven litet på fingrarne. Scn tar jag herberge på ett par dar hos dig. Nå, fick du humlan, jag skickade dig? och har du bryggat godt öl? Har du vaktat dig, som jg bad dig, att din tjuramund icke skulle smaka derpå? Mins du ej, att jag fick kukref af det porstl, du sist hade? nJa, nådige herre, det är allt bakadt och bryggadt, om ers fursiliga nåde höggunsligt vill stiga under milt tak. Gumman min skall blifva innerligen glad.n Nå, men hur är det med hennes tjuraktighet? Kan det ej bli något af mellan din Anna och min Torsten Lenzartsson. Jag vet, att han älskar din jänta i all tukt cch ärbarhet, och han är en karl både till mun och hand. Gods och heder skola stå henne till buds. Och ändå tredskas käringen? För tusan! om hon ej skött mig så väl, den gång jag var sjuk, skule hon få veta af en annan dans. Jag skule fösa henne upp ur sängen, som jag gjorde med fru Malin Stenbock, och köra benne sedan att hålla brudljuset för sin dotter, om hon än gräte och skreke aldrig så mycket. Jag försäkrar ers furstliga nåde, sade bergsmannen, som började draga öronen åt sig, naltt hon ingenting hellre skulle vilja än vara eders våde till viljes; men hon är så grufligt rädd för allt hvad knekt heter, för syster Karins skull, hvars man rymde öfver till Danskarce. Jag skall be hertigen, sade hon härom sist, på mina bara knän, att ej göra mitt barn olyckligt, utan ge henne åt en redlig bergsman, som ej rymmer från henne. Jag tror ej på ett hår de der gullsmidda slukhalsarne, att de kunna hushålla med svafvelstiekorna. Låt mig se först, om ett halft dussin knektar kuana en half vecka öfver nöja sig med en tunna ö!, ionan jag tror dem.n Då måste vi väl sätta oss några dagar på förkrappning hos dig,, sade hertigen, ,för att få rätta tron i gumman. Men då skall hon också slå vid sitt löfte. Jag håller af min Torsten Lennartsson och kan nog för hans skull hjelpa mig utan öl ett par dar. Det är en tapper, ordentlig och gudfruktig gosse, och är nog en vacker flicka värd.n nJag håller också af honom,, svarade gubben, noch vill jag gerna göra ers furstliga nåde till behag. Men med törsten skola vi väl hitta på något råd. Jag har en källare, vägg om vägg med den andra; der är också en öltunna. Jag behöfver bira sätta en pipa genom väggen mellan de båda öltunnorna, så skall den tunnan, vi börja att dricka, nog hilla sig påspädd., Du är en skälm, ropade Hertigen skrattande. Du borde blifvit kronfogde i dina dar.n Gud bevars! på allt annat sätt wille jag tjena Ers furstliga nåd, men cj som fogde. Jag är litet rädd om min hals., Ja väl, sade fertigen, då en kronfogde tjeat sex år, är han merendels mogen för galgen. Härunder svängde sig släden ur skogsbrynet uppåt gården, der uppbördsstämman hölls. En. skymt af drabanterna syntes mellan träden, men på en vick från Heriigen drogo de sig åter; tillbaka. (Slu:et följer.)