Aftonbladet – 27 juni 1838, sida 2

sig ut som den höga iska porten vid vissa högtidliga tillfällen). Ingen slapp in på slottet; och detta föranledde de kringståendes täta frågor till hvarandra, hvad som kunde hafva händt dernom, då man icke hade reda på någon ting vådligt, som händt omkring det, Nästan ipgen hade undrat, om försigtighetsmått blifvid vidtagna, t. ex. vakterna fördubblade eller månvgdubblade och trappor och dörrar starkt bevakade, i fall någon fanns, som nog litet kände folket, för att kunna misstyda den visserligen allmönnal opinionsyttringen i tryckfrihetsmålet och mot den verksmmaste driffjädern och parten deri, Hr Nerman ; men det, som nu vidtogs, synes icke kunna anses för anvat än oförsigtighetsmått, som måste täcka besynnerliga tankar och draga uppmärksambheten till slottet och dess innevånare. Fruktan är en föga rekommenderande eller tryggamde känsla att proklamera. En besynnerlig notion har begynt göra sig gällande, efter att af någon, som vederbör, hafva blifvit påfunnen, förmodligen för att lätta sitt samvete genom att ljuga för sig sjelf. Man får dagligen höra tatas om den distinktion i fråga om en jurymans domsrätt, att om han än icke kan brottsligt förklara ett åtaladt ställe hos en författa e, så kan man dock finna hans skriftställeri biottsligt i allmänhet. Jurymannen lärer imedlartid vara domare; och den ifrågavaande principen skulle utgöra en alldeles ny domareregel, fullkomligt oförenlig med alla andra och med all svensk lag i öfrigt. Detta är precist detsamma, som om en person blefve stämd af en annan för oqvädinsord, och domsiren fällde det utslaget, att han väl ej kunde dömas saker till den förbrytelsen, men likväl fälldes till det yrkade straftet, emedan han ändå hade talat illa om andra. Detta förfarande vore i allmänvhet sämre än de bekanta franska intentions -rättegångarna och jemnförligt endast med Atheniensernas ostracism. Skulle icke sjelfva de försigtige, konservative, lojale ledamöter, som hylla satten, bäfva något för dess allmänna införande? Hvad skulle de säga, om en af dem, hvilka genom denna princip nu skola skyddas emot oppositionens skrik, en vacker dag blefve anklagad för något visst, gifvet brott mot allmän eller grundlag och riksrätten då förklarade: han är väl icke skyldig till detta, men vi veta honom i allmänhet vara en lagbrytare, och fällde honom? Skall jury hafva inkommit i svenska lagskipningen för att på allvar praktisera, hvad en brunnsrätt en gång på skämt antog för regel: döma utan band af lagar och författningar: Skall vår säkerhet och vårt lif hädanefter icke hafva någon annan garanti än beskaffenheten af vissa samveten , så må de icke vara stort sikrare än Hr Justitiekanslerens fenster; de, som dömde dessa till förstöring, kunna på samma sätt åberopa sina samveten.,