Aftonbladet – 27 juni 1838, sida 2

(Insändt). MARGINAL-GLOSOR ÖFVER DAGENS HÄNDELSER. Beundrsansvärd är den solidariska enhet och odelbarhet, som man alitid antager till basis för allt hvad som händer och sker hör i detta vårt urgamla konuogarike Sverige, Om blott en fångvaktmästare eller en full skyltvakt finge ett kok stryk. så vore det straxt upplopp, uppror, sammangaddning och slutligen revolution; och så stora truppmassor, som kunde fås tillsamman, skulle besätta slottet, om än uppträdet timat en half mil derifrån och ingen menniska förrådt ringaste lust att vända sig dit. Det ser ut, som om sekler ännu skola förflyta, innan man här kan afskudda den tron, -att ofverst ifrån ända ned till den sista extra v:ktmästaren eller härads jenaren är hela statsbestyret icke blott en kedja, utan ingen ting mer och ingen tiog mindre än ett — attden, som förargar en af dessa små, han förargar ock migp — att allt, som hotar desse små,, hotar äfven stateps öfverbufvud, och icke blott hotar, utan rent af anfaller det. — Naturligtvis ar det. embetsmännens högsta interesse att söka bibehålla denna tro, genom hvilken det alltid lyckas dem att vinna skydd, så länge någon ting kan skyddas, och först falla då, när allt annat faller. Huru mång hundrade gånger hafva icke ministrars och andra höga embetsmäns fenster fått d.nsa i Eogland, utan att det fallit någon men niska in att förvandla konungens palats till ett högqrarter! Nyss stormades Towern; och ändock , skulle den räddaste bland rädda ibland John Bull hafva skrattat åt den tanken, att 1e genten eller dynastien var i fråga. Imedleriid måste det väl märkas, att en offentlig expesi:ion af rädsla och misstroende drager ofta faran magnetiskt åt det håll, ditåt ingen menniska förut tänkt, och att sålunda de åtgär der, en sådan råadsla dikterar, föranleda och alstra just det, som man velat undvika. Det har redan förut blifvit anmärkt, att det nödvändigt måste väcka uppmärksamhet och förvåning, då man i Thorsdags fick se dessa krigiska appara ter, dessa kanoner med anspann och brinnande luntor, denna flottilj af kanonbåtar, (som, i pårenihes, lågo för lågt, för att någonsin bestryka gatan, och blott kunde skjuta på sfottet cch vedskutorna), och slutligen hela Lejonbacken garnerad med hufven (ty soldaterr.es kroppar doldes af bröstvärnet, så att hela appareljen