Aftonbladet – 23 juni 1838, sida 3

undervisning, aldrig haft ett enda godt exempel för ögonen, och hvilke, i sskuvad af förnouftig föräldsasård, tillbragt heia sin barr dom:tid i sysslolöshet och lätja — denna frukt samma moder till all: hvad endt heter. Hvad styrka kunde man väl värta af dessa arma, när begären vaknade och behofven tryckte och förförare lockade? Och när de ru, af svaghet eller oförvållad okunnighet cm sina pligier fallit olyckliga offer för inre och yttre frestelser, — nu öfrergifves de, och anses såsom foörlorade för rambiället! År det ratt, är det kristligt bandladt? Är det på detta sött vi älska och hjelpa hvarandra på vägen, vi elle gå till en vedergällande evigbet? Val har en upplyst och nitisk fåcgstyrelse gjort allt bvad i närvsrande förbilisaden göras kan för de olyckligas förbästring och vårdarda. De pjvta undervisning i kristendomen, hillas allvarligen till arbete och sedlighet, blifva genom premier uppmuntrade til; flit och orcenotligbet i sitt arbete, o. s. v. Mer dessa eljest osvikliga medel till saxn moralisk förbättring förlora större delen af sin kraft derisencm, att boppetom er örskad fribet allt me; och mer safligsnar sig, sedan pu mera genske sällan någono-uttages från inrättzingen: ett bögst olycklig: förbållande, som sminivgor ikall tillisteigörs hrarjs bemäödande, så mycket mer, som en och snocn syrberligen förbättrad, redan för fårgre tid tillbaka, e billi löfte ors fiibat, men af brist på Jaga försvar ännu allid förgäfres väntat löftets fulibordan. Det är cf decna öm. mande aniednivg insändaren härmed vigar framkalla upplysta medmenniskors deltagande, Har hoppas, att ej förgäfves hefva vändt sig til eder, kristeliga husmödrar, om kävnen eder sköna pligt, att obemärkt och i tysthet göra der goda J förmån. Och J förmån verkligen att upprätta. micgen af dessa falloe, som skola förtv:fla, om eder räckande hand ej snart utsträc kes, — När J behöfven en tillgifven och tacksam tjenare, tänken först på dem, som irom förbemälda inrättvirg för ko:t tid sedan första gången framgått till törsovingens altare, och som ov onska att, under en god och försiåndig mat moders ledning, få börja en ey bara och ge nom trohet i åiagna pligter utplåva micnet al fordna fel. Hvilken glädje för eder, om det lyckas att rädda en meedmerniska unten för derfvet, och återskänka heuze åt samhället och dygder! Misslyckes det någon gång, hafven J dock gjort hvad J kurnat, ech medvetande! deraf medförer ju alltid tillfredsställelse, — 1 kungen göra ävnu mer, men dertill fordras tid, möda och vppoffing, och insändaren vill ej gå edra raojlgtvis blifrande planer och eder välgörande omtanka i förväg. Endast det vi ban nämna, att i Missionstidningen för sistlidne April månad talas om ett fruntimmerssällskep, kalladt dsn Evangeliska Fristaden, inrättad: i Keiserswerth år 1833, hvilket har till ändar mål att upptaga och vårda sådana qvinnor, som blifvit frigsfna ur fävgelserna, undervisa dem i: husliga srbetea, och sedan skaffa dem sjenst! boa välsinnadt husbondefolk. Atten sidan in rättning äfven i vårt fädernesland af det men trängande behof påkallas, det veten J: om den blir möjlig, det beror af eder menniskokärlelk, ! — Vår Frälsares ord: hvad JI hafven gjort: en af dessa, det hafven I gjort mign, skola sökert uppmuntra eder att höra och bshjerta den ropandes röst. — CESSNA STOR VS RN AASE i