Aftonbladet – 23 juni 1838, sida 3

2 BLANDADE AVINEN Mannen, som spelar ungkarl. (Spansk novell.) En af Madrids förnämsta målare, hvars verkliga namn jag ej kan uppge, men som jag vill kalla Moralts, hade för Escurials kloster förfärdigat en skön tafla, som ban just nyss fån färdig, och hvarför han uppburit arfvodet. I glädjen häröfrer ville han göra sig en rolig dag med sina vänner, hvilka han bjöd till en glad måltid i sin atielier. För att få vera fullkomligt ostörda, hade han ej allenast ieke bjudit något: fruntimmer, utsn till och med åerifrån uteslutit sia egen bustru, Donna Cazilda, hvilken han den degen förmått göra ett besök hos sin kusin och tilt och med dit medtaga pigan. Frun ver lika väl något nyfiken, hvilset ingen kan undra på, och ville veta, hvad karlarze kunde ha att säga,! då de voro allena. I stället att qvarblifva host sin kusin, hade hon derföre genast vändt om hem igen ech förrmåit denva göra sig sällskap. Bida två smögo sig in i e:t kabinett, som låg vära attelieren, och med ögat föstadt vid nyekelhålet samt örat lutadt mot dörren, bjödo de till att se och höra så mycket som möjligt. nHvarföre, min bösta vinn, sade ena af gästerne, shvarföre har du boröfvat oss nöjet at få se Sennora Morales? Hennes förstånd, ben nes grace, hennes skörhet bade visserligen icke varit någon vapprydnad för vårt glättga Jag. Det dem, saze damen till sin kusiv, är det första förnuftiga ord jag bört dem säga i deg nFy din, sade maunen, i dei hen fyllde siu glas med gemraelt, gyllene KXKeresvin, nqvinnorna förstå sig alls icke på li!vets poesin. ,Vrantmrea, fruntimrenn, inföll ea annan, nås äro Hågonting prosaiskt, någonting verkligt prosaiskt ; de förstå iogenting af hyad koast och konst närer betydan. De dumhufvenal, sade Casilda,.