Aftonbladet – 21 juni 1838, sida 2

täderna ej heller deraf vexa, att en man, två eller tre, hafva jnäring allena och sätta köpet, atan tillvexten kommer af folksens myckenhet och sammanlopp, och deriveras derifrån på alle statens ledamöter; hvarföre ock största delen af Ambeternas skrån och deras stränge Leges, särdeles med de fåfinge omkostnader, borde remitteras. — Man ser hvad utländske städer, och äfven Göthebo:g, vunnit på en fri marknad för utoch jiuländske på en beqvämlig tid om året; och, ändock nigre få krämare skole säga deremot, och det kunde synas, som den frie handeln skulle försvaga borgerskapets näring, så skall likväl den, som saken med förmuft och utan passion anser, och skådar det helas välstånd, finna, att våra inländske varor derigenom skola blifva begärlige. — Salt lieenten vore bättre att afskaffa, emedan underså tarne derigenom lida, och fiskerierna ligga neder: stora sjö-tullen borde tagas ur arrendatorernas händer, och i allmänhet sådana arrenden, ju forr ju hellre afskaffas. — Med koppar-handeln är ingen bättring att förmoda, så länge den handeln dirigeras under kronans namn och på dess vägnar. Bäst är att Kronan sätter sin profit i en riktig tull, och gifver handeln i undersåtarnes händern, — Sådant skrefs för 200 år sedan i Sverige, och af dess förste statsman ; och likväl — — — Och likväl, menar Hr G., laborerar fosterlandet ännu i dag, under skrån, monopolier, privilegier och lieenser af alla slag, och våra städer äro efter 200 år, oaktadt den stigande odlingen, statens uppoffringar och vidmakthållande af de ,stränga legesn, i samma usla skiek som förut! Men Oxenstjerna är också icke numera den förste statsman,. Vi skola straxt, med hänseende till näringslagstiftoingen, citera en annan, icke för jemförelsens, utan för kontrastens skull: del är Hr August von Hartmansdo: ff, såsom pretenderad pott :och pannav till det oförgätliga försvaret för skråväsendet uti industriföreniogens tidskrift förlidet år. Städerna tillväxa, sade Oxenstjerna, icke deraf att en man, två eller tre der hafva näring allena och sätta köpet, utan af folksens myckenhet och sammanlopp, och härpå grundar han den slutsatsen, att både handtverk och handel borde vara fria. Hr v. H. har också, i likhet med Oxenstjerna, funnit, att slöjd och handel, ehvad de äro fria eller underkastade tvång, genom en ,allmän, d. v. 3. naturlag, sjelfmant, samla sig till, ja, bygga nstäder, för att der bloms:ran; och härifrån kommer han till den slutsats, att man måste underkasta landtmannen v,inskränkningar och försakelser, förbjada slöjderna att bosätta sig på landet och underlägga dem det ytterligaste skråtvång, för att — få städer. Det är just uti konsten att draga sluts:tser, statsmannens liksom andra menniskors förstånd visar 8ig i sin högsta potens, och denna konst har på 200 år, eller ifrån Oxenstjeroa till Hr v. Hartmansdorff, gjort ett ofantligt språng. Men vi återvända från statsmannavishetens båda poler till litteraturbladet. Af den citation, Hr G. gjort, slutar läsaren redan på förhand till bladets opinion, i afseende på jernbandteringen: den är den fria, den, som bjuder fri tackjernsbandel, men äfven fri kolbandel, fritt användande af egna krafter, egen förmögenhet, men äfven medgift af samma frihet för andras, samt upphäfvanaet af Kronans privilegiioch Ständernas förlags-systemn eller med ett ord nförmynderskaps-systemetn för näringarne. För afsigten att fästa de läsandes uppmärksamhet på tillgängligheten af ifrågavarande skrift, anses detta vara nog sagdt. MMMM OO ———LLLLL TP CIUYV ÅT TITAN ATINCO ÅA D AJA